Vinden viner i knutarna. Det är mera höst än sommar där ute. Ruskigt, grått och vått. Men blommorna blommar på. Så vackert.
Månadsarkiv: juli 2012
Hjärtor
Dessa gurkor hamnade på min smörgås idag. Nästan lite synd att äta upp dem.
Försöka duger
Jag försökte fotografera våra juveler idag före vi åkte på 30 års kafi.
Ingendera var på det humöret. Allt annat var mycket roligare. Och med närmare eftertanke, bra så. För inte är den där trappan en snygg bakgrund precis. Ett nytt försök en annan dag.
Tjejkväll
Igår på eftermiddagen styrde jag och systern bilen mot Lovisa. Tjejkväll hemma hos barndomsvän utlovades.
Vädret var grått, men humöret liksom flaggan i topp.
Vi åt god mat och drack god dricka.
Till efterrätt fick vi en underbar paj och färska jordgubbar.
Vi gjorde annat än åt också. Munnarna gick i ett. Många gamla kompisar och några nya. Det fanns hela tiden nåt att prata om. Lite spel hann vi med under kvällens lopp. Här följer sommarens heta tips: en piltavla kräver mera än en tavelkrok för att hållas uppe.
Gamla minnen till ära fick vi alla fylla i en vänbok. Mina vuxna vänner. Jag kammade hem hela 29 poäng i vuxentestet.
En härligt avkopplande kväll i sin helhet.
Hemmadagen
En seg dag hemma i växlande molnighet. Vi har bland annat gjort två cykelpromenader, gått omkring på gården med en gul traktor, vattnat salladsodlingen och tomatplantorna.
Hemma hos..
Från Haltiala styrde vi mot Pia&Sofia. Efter timmarna i solen var alla lagom utslagna. Vi fixade lite att äta. Riggade upp parasollet och fortsatte njuta av livet ute i solen. I skuggan.
Tack för oss flickor, vi kommer gärna igen!
Haltiala gård
Vi njuter av sol och sommar. Igår gjorde vi en heldagsutfärd till Haltiala och Pia&Sofia.
Fyra av fem barn. Alla ivriga att se djuren.
Fåren och speciellt det här fåret var en succé. Där stod den och lätt sig klappas. Färskt gräs fick den också av försiktiga barnhänder.
Spännande att klappa fåret.
Biffkoddor.
Hur kan den vara så ful? Jag bara inte fattar.
Idyllisk omgivning i Helsingfors.
Grisarna leker och har kul.
Lekparken på området var naturligtvis fylld med grisar, ko och häst i trä.
Kompisarna tar en ridtur.
Ett underbart utflycktsmål värt att besöka igen. Hoppas vi hinner hälsa på hos hästarna, kossorna, fåren, grisarna, tupparna&hönorna och kalkonen igen denna sommar. Det tror jag stor som liten skulle uppskatta.
Semesterdag
En dag på tumis, han och jag. Nästan igen tider att passa. Vi strosade omkring på stan. Eller egentligen gick vi igenom mängder av butiker. Jag shoppade lite nya sommarkläder. J hittade också nytt till klädskåpet. Ingenting, alltså INGENTING, handlades åt barnen. Visst hann vi med några uteserveringar också.
En härlig dag har vi haft. Jag kunde ha stannat längre. Njöt av tiden tillsammans och stämningen i stan. Men barnen väntade. De gladaste prickarna mötte oss när vi kom. En glädje som ej går att beskriva då de såg oss igen. Visst var det skönt att komma hem igen.
Två till
Två bilder till har jag från idag. Kameran glömdes inne. Vi var ute. En pojke på en grävskopa och en flicka med grävmaskin. EDIT: gräsklippare har flickan, juh! (semesterhjärnan hälsar)
En otroligt skön dag. Inga tider att passa (förutom mat och sovklockorna). Inga måsten. Vi fick vara ute. Vi fick vara tillsammans. Vi fick äta mellanmål och lunch ute. Jag fick ligga ensam ute i en timme. Vi fick Momi på besök. Vi fick bada bastu. Vi fick planera morgondagens tumistid. Vi fick dricka lite gott vin. Vi fick äta god mat. Vi fick gå tidigt i säng. Men det gjorde vi inte. Adjö, för nu ska här sovas. En liten stund.
Parkträff
Pojkarna förde bilen till verkstaden. Flickorna lekte hemma. Familjen träffades i parken en timme senare. Viggo hade cyklat från verkstaden till parken vid åldringshemmet och cyklade hela vägen hem när vi lekt färdigt. WAU! säger jag.
Elin övade övade och övade. Hon gick runt leksakslådan flera varv om och om igen.
Dricka i sommarvärmen. Elin gillar nog Viggos mera än sin egen. Dags att skaffa en med namn åt henne också.
Syskonen lekte en stund tillsammans i sandlådan.
Vi hoppade längdhopp. Jag skuttade inte längs, men inte kortast heller. Ni får ett av Viggos hopp på bild, jag blev inte förevigad.
När vi kommit hem, lekt en stund på gården var det dags för lunch. J ropade Viggo och äta. Det hördes ett högt YESS! från sandlådan. Det händer typ aldrig att han är glad då det är matdags. Morgonen cykeltur satte sina spår i magen.