Nu är sandlådan äntligen snöfri. Sanden är inte heller frusen längre. Sandlekarnas tid är här.
Glädjen var stor då den första sandkakan var hel. Den gick inte sönder när formen lyftes.
Här fortsätter Viggo med en mindre form efter succén med den större.
Elin var mindre nöjd då hon inte kan greppa nåt med handskarna på. Trots det trivdes hon rätt bra. Finns det på riktigt handskar för så små händer som det går att göra något med?
Det händer allt oftare att de leker ihop eller brevid varandra. Så att Elin får vara med utan att hon stör eller gör fel. Det är härligt att följa med då de pysslar. Att stanna upp och bara iaktta deras samspel. Något jag borde komma ihåg att göra oftare. Låta allt det andra vänta. Njuta av barnen. De blir en självklarhet i vardagen. Eller då tror jag att jag har mycket annat som måste fixas. Dessa två är barn bara en liten stund. Så. Nu kanske jag kommer ihåg det en stund igen.
Tre bilder som får mej på bra humör. Kan inte förklara varför, men det är något fint med dem alla. Tror inte det är Finlands flagga på den sista bilden, utan mera solen som bidrar till känslan.
Vi har tre skolors gårdar nära oss. De ligger brevid varandra, på så gott som samma plats, men är olika uppbyggda. Idag lekte vi på en av dem. Den med en stor rutchbana. Den mest mysiga av dem. OM en skolgård kan vara mysig.
Idag spelades det fotboll med kusinerna. Viggo var målvakt av egen fri vilja. Pappan försökte hjälpa till, då Viggo fungerade som en dammsugare i målet, men blev bort skuffad mycket snabbt. Det ska ju bara vara en målvakt. Punkt. Till skillnad från manga andra målvakter, jublade denna vakt lika mycket som spelarna då det blev mål.
Två fina bilder från igår tagna utav J. 
Blir de små benen trötta på att cykla/gå och bara en sittdel är med, kan det se ut så här:
Hur praktiskt som helst. Alla är nöjda och ingen gnäller. Ett användningssätt som inte presenteras på BabyJoggers egna sidor om City Select vagnen, men som fungerar bra hos oss.
Medan barnen lekte på skolgården passade jag på att knäppa några bilder på frusna vattenpölar.
Min vana trogen fortsätter jag uppdatera gårdagens händelser dagen efter. Alltså idag, måndag, får ni gårdagen, söndag.
Förmiddagen var rätt ruskig när vi traskade iväg till skolgården för att leka. Skolgården låg öde. Vi fick styra och ställa bäst vi ville.
Viggo balanserade på diverse ställningar, stenar och stockar. 
Elin fick också pröva med pappas hjälp.
En försiktig kille blev mot slutet riktigt modig och ville bara gå själv.
Vi har haft en brun lurvig matta på golvet i vardagsrummet. I långt över ett halvt år har mattan varit borta, den var inget praktiskt underlag för tågbana eller småbilar. Vi har letat efter en ny som inte har så långt lurv. Men det har inte varit en lätt match att hitta en vi båda gillar.
Förra veckan visade jag igen upp en bild på en matta, som igår flyttade hem till oss. Nu ligger mattan på golvet, barnen har godkännt den och vi föräldrar ska ännu bli vana att ha den vänd på den här leden. Ser ni vägnarna och övergångställena på mattan? Vi behöver ingen bilmatta, denna fungerar hur bra som helst visade Viggo igår.
Praktiskt med en vit matta i vårt hushåll. Den är lätt att dammsuga, det har vi redan hunnit pröva. Samtidigt är den säkert lika lätt att smutsa ner.