Vi fick besök av Minni med föräldrar. Flickan har utvecklats mycket på två veckor. Hon var vaken nästan hela tiden de var här. Tittade omkring sej, pratade lite, tränade nacken. Viggo var mycket intresserad av henne. Jämförde handstorlek och stirrade beundrande. Minni stirrade tillbaka.
Jag har många gånger funderat på att göra brownies, men alltid gjort något annat istället. Tills igår gjorde jag en variant. Hittade ett recept i boken One more slice av Leila Lindholm.
350 gr mjukt smör
6 dl socker
3 dl kakao
1 dl ljus sirap
½ tsk salt
6 ägg
3 dl mjöl
vit- och mjölkchoko
Sätt ugnen på 175 grader
Vispa smör och socker vitt och krämigt
Rör ner kakao, sirap och salt,
rör i ett ägg i taget och vänd sist ner mjölet i smeten.
Bred ut smeten i en ungsform (min var ca 20×30) som du lagt ett bakplåtspapper i botten. Stick ner vit- och mjölkchokobitar i smeten (så att de täcks av smet)
Grädda i mitten av ugnen i ca 30-35 min. stickan ska vara lite kladdig.
Låt kakan svalna.
Jag gjorde en glasyr också. I boken har Liela gjorten chocolate frosting, men jag gjorde en av Toves:
En utsökt citronpaj med kraftig smak av citron. Servera med grädde eller glass. Denna paj har grannen gjort, men vill spara receptet för kommande bruk.
Botten:
125 g smör eller margarin
1 dl socker
1 ägg
2 ½ dl vetemjöl
1 tl bakpulver
2 tl vaniljsocker
Fyllning:
2 dl citronsaft (2-3 citroner)
2 ¾ dl socker
1 dl vetemjöl
2 dl grädde (den som tål ugn)
3 ägg
Servering:
2 dl grädde
1 rkl vaniljsocker
Sätt ugnen på 175 grader.
Vispa smör och socker vitt. Rör i ägget. Blanda ihop de torra ingrediensera och tillsätt i smeten i några omgångar. Smöra en pajform (diameter 24 cm eller 20 x 27 cm). Platta ut degen med mjöliga fingrar på bottnet och längs kanterna.
Pressa saften ur citronerna. Häll mjöl och socker i en bunke, blanda (så blir mjölet inte klimpigt i fyllningen). Rör ner citronsaften och grädden i mjölblandningen. Tillsätt äggen, använd handvisp. Häll fyllningen i formen. Grädda nere i ugnen i cirka 45 minuter.
Låt pajen svalna, god som kylskåpskall. Vispa grädden och tillsätt vailjsockret.
Även detta recept är Kinuskikissas, finns här.
Vi fixade gårdagens bjudning som knytkalas. Bjuder på några recept, två jag fixat och ett som grannen gjort. Allt sjukt gott, om jag själv får säga.
Börjar med laxröran jag fixade på skärgårdslimpaskivor.
100 g varmrökt lax
¾ dl dill
6 cm purjo
100 g gräslöksfärskost (jag har en tidigare gång använt den med räkor)
80 g creme fraiche
2 tl senap
1 tl honung
skärgårdslimpa
Dekoration: dill eller citron (jag struntade i dekorerationen denna gång)
Finfördela laxen. Skär dill och purjo riktigt smått. Blanda alla ingredienser. Skiva brödet. Om man orkar och har tid skär man skivornas kanter raka. Skär alla skivor i fyra delar. Klicka ut röran på brödbitarna och dekorera. Räcker till ca 40 coktailbitar.
Ursprungliga receptet finns här.
Jag har varit ensam hemma sen igår på eftermiddagen. Fick som tur sju underbara kvinnor som sällskap till kvällen. Har aldrig förut bott på ett ställe där grannarna har en likadan samhörighet som här. Vill aldrig flytta härifrån. Om jag inte får grannarna med mej. Det var alltså mammorna från bolaget som firade tjejkväll av ingen speciell orsak. Vi har ätit gott, lite för gott. Druckit gott, passligt gott. Haft sjukt roligt varvat med lite allvar.
Det här är första gången jag är så här länge från Elin. Första gången jag är utan min familj hemma sen Elin föddes. Det är konstigt. Här är tyst. Här är städigt. Märkte att det ekar då allt är undanplockat. Här är skönt. Jag har sovit gott! Inte behövt vakna flera gånger under natten. Samtidigt saknar jag dem alla.
De har haft det bra, familjen. Hos barnens farmor och farfar. Där har man det alltid bra. Kanske därför jag kunnat njuta av denna lediga tid.
Efter att ha krupit omkring ute och försökt hålla takten med brorsan var en lite tös rätt trött.
Vi kom in och åt lunch. Efter det var det dags för vila ute i vagnen för Elins del. Hon höll redan på att somna i matbordet och åt rätt lite. Jag hade henne i famnen medan jag plockade fram hennes kläder. Hon somnade. Hon sov igenom blöjbyte och påklädning. Viggo konstaterade: skönt när Elin är tyst. Hon skrev rätt mycket i matbordet.
Viggo har tagit en riktigt lyckad bild.
Elin har hittills sovit 2 gånger per dag, ibland 3. Igår inledde jag ett försök med bara en dagsömn. Igår lyckades det nästan. Hon sov cirka 20 minuter ute före vi kom in för lunch. Sedan sov hon över 3 timmar efter lunchen och orkade tills läggdags klockan 19. Somnade genast och sov 4 timmar i ett. Idag sov hon inget medan vi var ute och därför tror jag hon inte orkade äta.
Nu prövar vi då hur det går med en sömn mitt på dagen. Vi hoppas på ett långt pass på 3-4 timmar, så hon orkar till kvällen. Då kanske hon börjar sova bättre på natten, inte vakna med 2 timmars mellanrum efter klockan 12 (på natten).
Vi har slutat vakna klockan 5 på morgonen. Eller har åtminstone en paus. Efter veckoslutet med spysjuka har vi sovit till 6 och ibland till närmare 7. Lyx! Lever i hoppet att ändringen på dagen gör att vi forsätter sova så här länge på morgonen.
Ute brukar Elin krypa. Hon får gärna göra det. Men kolla så opraktisk färg på overallen. Allt smuts syns ju jätte bra. Som tur är detta troligen första och sista uteplagget i denna färg, hon får ärva Viggos gamla i fortsättningen. Så länge storlekarna matchar. Då är färgerna mera praktiska. Även om smutset syns på svart, beiget och brunt lika bra.
Förstå mej inte fel nu, utekläder får och ska se ut så här då man varit ute. Jag har bara inte lagt märke till det på samma sätt förut. Får bara bli van, för det tar förhoppningsvis en god stund före hon går där ute.
Duplona hälldes ut ur korgen.
Jag började med att fråga varför, innan jag sa högt att jag tyckte det var dumt gjort. Jag ska simma, svarade Viggo. Så han simmade bland duplona.
Knappaste den bekvämaste bassängen, men säkert den mest påhittiga. Och jag sa inget om att jag tyckte det var mindre bra att hälla ut alla. Hans orsak var så pass bra.
Vi drog ut på en hundpromenad på eftermiddagen. Detta var möjligt då mamma med hundar var på besök.
Här stannade den lilla cyklisten och iakttog mopedisterna en låååååång stund. En av dem körde många varv på parkeringen utan hjälm. Mycket att fundera på. Som tur bröt pojkarna upp, kanske kände de sej för iakttagna, och vi kunde fortsätta promenaden.
Vi kom bara till skolgården. Viggo ville visa allt han kunde åt Momi. Då gav hundarna upp hoppet om att få fortsätta och lade sej istället. Vid det här laget hade Elin somnat i vagnen.