Det gäller att passa på

I början av veckan tog vi vara på de kyligare dagarna då marken ännu var frusen och snön var vit. Barnen önskade skrinna efter middagen och vi åkte gärna till skolans plan hela familjen. De äldre har åkt skridskor på eftis och dagis och Elin fick också skida med dagis. Det blir smått skyndsamt att hinna med alla dessa vinteraktiviteter då vinterdagarna är få.

Vi är ordentligt fascinerade av Elins framfart på isen. Första gången hade hon helt tydligt glömt bort hur man gör då man skrinnar. (Förra vintern gick det riktigt bra för henne.) Hon var klar på en minut, ville ge upp. Som tur har hon en förälder som orkade kämpa, inte jag den gången, och hon hölls på benen och kom lite fram själv. En gång skrinning med dagis och med familjen samma eftermiddag. Den skillnaden till första gången, wau säger jag bara. Hon använde båda benen då hon skrinnade, föll inte alls lika många gånger.

Fotografera medan vi var där på isen var inte aktuellt dessa gånger. Granarna och tallen i inlägget har jag fotograferat på en kurs i tisdags, den vackra vinterdagen den här veckan.

Share on FacebookPin on PinterestShare on Google+Tweet about this on Twitter

En lyckad första gång

En eftermiddag i backen. Elin provade slalomskidor för första gången i sitt liv. Riktigt ivrig ung tjej som vill åka imorgon igen. Lika glad efter varje åk ner för backen, även de gånger hon föll nästan direkt. Hela familjen engagerad där ute på gården. Barnen åkte skidor, pulka, rattkälke och vi föräldrar fungerade som ”huoltojoukot” där det behövdes.



Share on FacebookPin on PinterestShare on Google+Tweet about this on Twitter

En förändring till förut

Dessa vardagseftemiddagar när magarna är mätta och tröttheten inte ännu sköljt över oss. Då leker barnen. Ibland tillsammans, ibland inte. Det bästa är att det brukar bli en sån där lugn och skön stund då en kan smyga runt för att inte förstöra harmonin. Denna stund kan det också vara att en får delta i leken eller spela en runda (okej några) memory eller barn Alias.

Dessa stunder har blivit den lilla guldkanten på vardagen. Dessa stunder som jag saknat under den långa tiden vi byggde hus. Nu bygger vi vidare medan vi bor här och takten är inte den samma som tidigare. Då förut handlade våra eftermiddagar mest om att överleva till kvällen. Alltså för min del, inte barnens. Och inte alla dagar. Men den känslan kommer jag ihåg så väl. Nu finns den inte mera. Den där tröttheten och utmattningen är inte lika närvarande längre.

Share on FacebookPin on PinterestShare on Google+Tweet about this on Twitter

Gröten som blev semlor

Jag fick en idé på morgonen och lyfte in resterna av morgongröten i kylskåpet. Efter middagen ställde vi oss sedan i köket och rörde ihop en deg att baka semlor på. I degen använde vi havregrynsgröten från morgonen.

Elin var gärna med och blanda ingredienser, knådade och boxade degen. Efter att degen jäst hade jag två ivriga bagare som ville rulla semlor. Att jag kan gilla vårt kök och allt utrymmet i det. Vi fick lätt plats med Aron och Elin på rad vid arbetsbordet.

När semlorna äntligen var klara var det ingen som tackade nej till en nygräddad en med smör på. En kopp te till och kvällen var perfekt.

Share on FacebookPin on PinterestShare on Google+Tweet about this on Twitter

En ivrigt med i köket

Av alla tre barnen är det en som genuint är ivrig och intresserad av att var med i köket. Hon har varit med och gjort broilersås till middag nyligen. Till samma måltid fixade hon salladen helt själv. Nu medan hon är ivrig får hon gärna delta. ”Så kan jag sen när jag har eget hem” eller hur hon själv uttryckte det.

Igår bakade vi kex hon och jag. Jag fick en burk med ingredienserna av en familj på jobbet, som en julhälsning. Vi behövde inte annat än blanda burkens innehåll med ett ägg och smör. Sedan fick vi rulla bollar av degen och grädda kexen.




Share on FacebookPin on PinterestShare on Google+Tweet about this on Twitter

Vinteraktiviteternas dag

Genast efter frukosten knöt vi skridskor på fötterna och åkte till skridskoplanen. Ja, barnen åkte med skrinnarna på i bilen. Föräldrarnas fingrar slapp frysa där vid planen då det bara var de egna skridskorna som behövde knytas.

Aron tappade snabbt intresset och ville byta till skor. Elin orkade kämpa länge före hon var klar. Hon hade glömt hur man gör från förra vintern. Sedan fortsatte de leka med en tennisboll och en puck där på isen. Iklädda hjälmar givetvis. Den äldsta orkade och var ännu skickligare än i fjol. Jag hann också skrinna några varv runt planen, det var några vintrar sedan senast kan en lugnt säga. Bra gick det, även om jag inte hade en susning om hur jag bromsar.

På eftermiddagen blev det skidåkning på den egna gården. Vilka skidare vi har sedan. De var mest glada miner hela tiden. Den längsta stunden åkte de i pulkabacken med skidor, det gillade de alla. Att skida upp för backen var kanske inte lika kul, vi föräldrar fick fungerar som liftar.

Imorgon önskar de åka skridskor igen. Först jobb bara.

Share on FacebookPin on PinterestShare on Google+Tweet about this on Twitter

En hälsning åt vardagen

Dessa selfies eller groupies eller what ever tog vi tre då vi inledde jullovet. Nu kvarstår bara morgondagen och sedan är det vardag igen. Jag har hunnit jobba fyra dagar denna vecka och dessa gryn var på dagis en dag. Skoleleven har haft ett långt hostigt jullov.

Vardag, hur gör man igen? Snälla var ödmjuk med oss på måndag, vi kommer behöva det. Eller hela veckan. När jag nu är i gång med att önska, kan väl fortsätta. Låt mej få behålla rösten, som nästan är borta, okej? Jag behöver den mycket mycket på jobbet hela veckan. Hostan kan du ta med dej, den saknar ingen av oss.

Hur som helst ska vi först njuta av en söndag. Gården ska skottas,  skridskor provas och blinier ätas. Ha det gott!

Share on FacebookPin on PinterestShare on Google+Tweet about this on Twitter

Gott Nytt År!

Det blev ändrade planer med vårt firande av nyåret då vår familj inte var helt i skick ännu kvällen innan. Vi firade hemma bara vi fem. Bra så. Efter middagen brände vi sprakastickor eller tomtebloss.

Sedan åkte vi en vända och kollade kommunens fyrverkeri.

Hemma igen var det dags för efterrätt och läggdags för de trötta barnen. Får se vilket år vi har sällskap till tolvslaget.

Vi två kollade Finland 100 år konserten på Medborgartorget som sändes live på YLEs kanal. En riktigt mysig kväll så här också.

Share on FacebookPin on PinterestShare on Google+Tweet about this on Twitter