Mitt sportlov

Barnen har sportlov hela veckan. De får ha sällskap av momi, moster&kusiner samt farföräldrar. Jag har haft ledigt idag och har fått ha sportlov med dem alla tre en dag. Så skönt med en ledig dag mitt i veckan eller i början av veckan. Danni skrev exakt det jag tänker om dessa lediga vardagar: LYX!

Vad har vi gjort på vår lediga dag? Sovit länge, jo nej, vem vill sova bort lovet liksom!? Jag är trots allt glad att klockan visade 7.18 och inte 5.34 då Aron vaknade första gången idag. Egentligen fick jag väl sovmorgon.

Efter en lugn morgon var vi ute i snön en stund före vi åkte till simhallen med mamma/momi. Lycka att hon skiftesjobbar och hade möjlighet att få ledigt några dagar just sportlovsveckan för att vara med barnen. Våra tre musketörer har blivit rena vattenmonster nu i och med Elins simskola. De som tidigare inte gillat stritt i ansiktet doppar huvudet och dyker frivilligt efter ringar i bassängen. Det är extremt roligt att besöka simhallen med dem just nu.

Share on FacebookPin on PinterestShare on Google+Tweet about this on Twitter

Krocken, vändagschocken

Imorgon är det en vecka sedan vändagen. Dagen vi inledde med hjärtformade smörgåsar och en hjortkrock på väg till dagis. Usch fy, tanken får mej att rysa och må dåligt alla gånger jag tänker på det. Vi klarade oss jätte bra. Som tur såg jag djuret och hann börja bromsa. Bilen blev bucklig, ska till verkstaden imorgon, och hjorten slapp sitt lidande med hjälp av en viltvårdare. Nu önskar jag att jag inte behöver uppleva detta igen. För vi hade bara för bra tur den här gången, barnen och jag. Åter igen blev en påmind om hur skört livet egentligen är.

Share on FacebookPin on PinterestShare on Google+Tweet about this on Twitter

Skridskor, ärtsoppa och trötta barn

Efter lunch åkte vi till skridskoplanen. Skolbarnet hade bestämt träff med två kompisar där och det blev hockey för dem. Elin och jag skrinnade fram och tillbaka längs isen, medan den yngsta först gick omkring på isen och tillslut satt i en stor snöhög och kollade in i rinken. En smula trött kan jag tro, men det går inte att få honom och sova hemma på dagen. Det var slut med dagsvila då tuttarna (napparna) flyttade till ekorrarna.

Efter några timmar på planen värmde vi ärtsoppa till mat. Jag hittade en sort jag tycker smakar gott. Den vegetariska ärtsoppan. Den med kött är inte i min smak ännu heller. Till efterrätt blev det fastlagsbullar direkt ur frysdisken. Färdigmat för hela slanten idag helt klart.

När sagorna var lästa tog det inte länge för alla tre att somna. Tiden ute på isen och spelen i sählyrummet hade gjort sitt. Jag ska återkomma till sählyrummet. Vi är ett litet steg närmare färdig nedrevåning ska ni veta. Härligt!

Share on FacebookPin on PinterestShare on Google+Tweet about this on Twitter

Den lilla snowboardaren

På lördagen var vi hemma hos svärföräldrarna. Det hade snöat lite vilket gav oss en chans att åka backe där. Backen som varit ”vår” backe i några vintrar. Saknar dem, men som tur har vi en liknande på egen gård också.

Aron var ivrig att pröva en leksaks snowboard som vi nån vinter köpt på Prisma. En lätt plastig sak som säkert inte är det minsta lik det riktiga, men som ger känslan av att snowboarda. Från högsta toppen blev farten för hård. Som tur fanns det en kortare backe vid vedlidret där han sedan ivrigt åkte ner upprepade gånger.


Elin åkte backe med slalomskidor. Pappan fungerade som hiss. Hon lärde sej att svänga lite grann då farten inte var för hård i den lilla backen. Viggo åkte snowboard på sin fars gamla breda. Vi planerar ännu också på att ta dem alla till Hjortlandet. Bara vintern inte tar slut nu genast.

Share on FacebookPin on PinterestShare on Google+Tweet about this on Twitter

Ny månad, nya tag

Hej igen. Plötsligt har det blivit februari och bloggen har ekat tom i en dryg vecka. Vi lever och mår. Tänkte skriva bra, men en liten en har feber och hosta. Så vi mår. Slutet av januari var omtumlande, känslornas berg-och-dalbana. Egentligen fortsätter vi alla att åka med allt bara. Får se när det lugnar sej.

Den yngsta i familjen fyllde tre år sista fredagen i januari. Tänk att han redan blivit så gammal. Vi firade Aron i dagarna tre med familj och vänner. Aron hade önskat kladdkaka och hans syskon bakade en god en till kalaset. Jag är så glad då alla tre har en favoritkaka som är lätt att göra och lyckas med. Och som dessutom är god. Finns väl rätt få som inte gillar kladdkaka. Killen själv var nöjd och glad då han fick leka med kompisar, öppna några gåvor och äta kaka.


I och med att Aron fyllde 3 år fick han lämna sina nappar (tuttar som de kallas hos oss) åt ekorrarna på gården. Det var inte alls lätt att packa dem i asken och föra ut dem. Det är inte en vecka senare alls något lättare att somna om kvällen jämfört med den första kvällen. Lägg till 3-åringens egna vilja och vi är inne i rätt intressanta procedurer när det ska somnas. För vem vill somna och vem vill ligga i egen säng, egentligen. Det gör så ont i mej att se hur svårt han har det. Då jag inte kan göra annat än lugnt svara på hans prat. Då det bara är tiden som läker hans ilska och saknad. Vi tar en kväll åt gången. För jag litar på att det finns ett ljus i denna tunnel. Kanske ser vi glimtar denna vecka eller så får vi ännu vänta, men det kommer att bli bra.

Share on FacebookPin on PinterestShare on Google+Tweet about this on Twitter

Överenskommelsen

Vi hade en överenskommelse barnen och jag. Fem fjuttiga åk måste alla åka i backen med peffis när vi kom hem från dagis. Sedan fick man gå in om man så ville. Jag möttes av många suckar då jag sa att vi blir ute, därav denna deal. En dryg halvtimme senare var vi klara att gå in. Då hade vi alla tappat räkning. Jag tror ingen ens kom ihåg det lilla måstet med vår vistelse i backen. Det var minsann roligt att åka.

Share on FacebookPin on PinterestShare on Google+Tweet about this on Twitter

Vår helg: möbler, resfeber och skridskor

Motvilligt lämnar jag helgen som varit bakom mej. Trevliga stunder och roligt program har avlöst varandra. Jag vill egentligen inte släppa taget och börja ny vecka. Samtidigt känns veckoslutet lägre än det egentligen varit. I slutet på nästa vecka har vi redan en 3-åring i huset.

Den blivande 3-åringen har rivit i ribbstolen med verktygen. För övrigt har vi fått några nya möbler. Så sent som ikväll byggde Elin och J ett skåp till badrummet. Den tjejen, hon kan hantera borrmaskin och mer intresserad av att montera möbler än jag.

Vädret har varit perfekt. Igår fick jag andas frisk luft på en långpromenad med en vännina. Efter det hade vi båda lovat våra döttrar att baka muffins. Vilket sammanträffande. Idag har familjen åkt peffis i isbacken.

En annan ny möbel är bordet till Arons och Elins rum. Äntligen. Skivan har vi planerat behandla vit. Får se när vi finner tid och inspiration. I skrivande stund grundmålar J väggarna i rummet i nedervåningen. Det finns med andra en hel del att göra. Barnens bord väntar nog.

Jag har drabbats av en grym resfeber. Surfat runt som en tok på alla chartersidor nu under helgen. Lita på det bekanta eller uppleva något nytt? Samtidigt har tanken att boka allt skilt lockat, men jag tror latheten tar över.

I eftermiddags var vi och skrinnade. Så roligt med en gemensam aktivitet som hela familjen gillar. Den yngsta vägrar ännu skridskor, han stortrivs med skor på fötterna och hockeyklubba i handen.

Share on FacebookPin on PinterestShare on Google+Tweet about this on Twitter

Det gäller att passa på

I början av veckan tog vi vara på de kyligare dagarna då marken ännu var frusen och snön var vit. Barnen önskade skrinna efter middagen och vi åkte gärna till skolans plan hela familjen. De äldre har åkt skridskor på eftis och dagis och Elin fick också skida med dagis. Det blir smått skyndsamt att hinna med alla dessa vinteraktiviteter då vinterdagarna är få.

Vi är ordentligt fascinerade av Elins framfart på isen. Första gången hade hon helt tydligt glömt bort hur man gör då man skrinnar. (Förra vintern gick det riktigt bra för henne.) Hon var klar på en minut, ville ge upp. Som tur har hon en förälder som orkade kämpa, inte jag den gången, och hon hölls på benen och kom lite fram själv. En gång skrinning med dagis och med familjen samma eftermiddag. Den skillnaden till första gången, wau säger jag bara. Hon använde båda benen då hon skrinnade, föll inte alls lika många gånger.

Fotografera medan vi var där på isen var inte aktuellt dessa gånger. Granarna och tallen i inlägget har jag fotograferat på en kurs i tisdags, den vackra vinterdagen den här veckan.

Share on FacebookPin on PinterestShare on Google+Tweet about this on Twitter

En lyckad första gång

En eftermiddag i backen. Elin provade slalomskidor för första gången i sitt liv. Riktigt ivrig ung tjej som vill åka imorgon igen. Lika glad efter varje åk ner för backen, även de gånger hon föll nästan direkt. Hela familjen engagerad där ute på gården. Barnen åkte skidor, pulka, rattkälke och vi föräldrar fungerade som ”huoltojoukot” där det behövdes.



Share on FacebookPin on PinterestShare on Google+Tweet about this on Twitter