Fina ögonblick

Publicerat september 25, 2015 av anni

Kusinerna med en åldersskillnad på dryga sex månader har det rätt turbulent när vi träffas just nu. Då njuter en som mamma och moster lite extra de stunder de två leker ihop.

När hon blir stor ska hon bli mamma, vår Elin. Hjärta. Det berättade hon idag och skuffade iväg på brorsan som vilken mamma som helst.

Vi stannade en stund och lekte vid finska skolans gård. Saknade lite igen närheten till allt, jag hade helt glömt bort att vi förut brukade leka på skolgården ibland. Barnen stortrivdes, som alltid. Några lönnlöv hade redan fått en vacker färg. Ännu är det en bit kvar till samma färgprakt som för tre år sedan.

En kompis med hem

Publicerat september 24, 2015 av anni

Viggo hade en kompis med hem från förskolan idag. Det var två glada och ivriga killar jag hämtade klockan ett. När jag på kvällen frågade Viggo om haft en roligt dag svarade han Joo, tills nu när L måste åka hem. Kompisar blir en allt viktigare del i hans liv. Det duger inte bara med mitt och syskonens sällskap. Även om Viggo är typen som njuter av att leka ensam också. Vi behöver hitta balansen mellan båda delarna.

Blåsa såpbubblor

Publicerat september 23, 2015 av anni

Lilla skillnaden då en fyra åring och en snart ett år och åttamånaders blåser såpbubblor. Den lilla vet hur han ska göra, men har mest ringen över näsan. Lyckas nog några gånger blåsa några bubblor, med näsan tror jag.

Dagens ros

Publicerat september 23, 2015 av anni

Härmed tilldelar jag dagens ros åt min yngsta son, mitt sällskap på dagens Mamma Bootcamp pass i Esbo. Inte ett gnäll eller tecken på missnöje under hela timmen. Medan vi mammor styrketränade på en bro satt han i vagnen och kollade på arbetsmaskiner som byggde en lekpark. Några gånger kom han ner från vagnen, men han hölls nära, plockade stenar och blad. Nästa vecka igen.

Efterrätt en måndag

Publicerat september 21, 2015 av anni

Ibland har man turen att bli serverad prinstårta och cupcakes till efterrätt en helt vanlig måndag. För att inte tala om den lyckan då det finns sällskap åt både mej och barnen för hela dagen. Så skönt på alla sätt.

På 1-års kalas

Publicerat september 20, 2015 av anni

På eftermiddagen åkte vi på kalas, Leos 1-års kalas. Bordet var dukat med godsaker, Dannis cupcakes slår aldrig fel. Soliga september söndagen lockade ut barnen som trivdes med lek i lekstugan och på gräsmattan. Doktorsmottagning blev det också i vardagsrummet. Alla undersöktes i tur och ordning, även doktorn själv.

Dagens gäst

Publicerat september 19, 2015 av anni

Väl hemma efter en heldag hos Momi ropar Viggo Kom mamma fort, kom! Jag och Elin springer i barnrummet och tittar ut från fönstret. En vitsvanshjort har stegat in på gården.

Den ståtliga individen med sina horn på huvudet stannar upp och lyssnar noga. Vi försöker vara riktigt tysta, fönstret råkar vara öppet i rummet. Några springsteg tycker gästen att det lönar sej att ta, men inte flera.

Sedan känns det att hjorten blir och stirrar tillbaka på oss. Tills den fortsätter sin vandring längs stigen upp på sandvägen. Det fanns väl inget gott att äta i rabatterna eller också gjorde vi den obekväm i sin tillvaro.

Trädgårdsarbetarna i farten

Publicerat september 19, 2015 av anni

I väntan på maten blev det trädgårdsarbete på Momis framgård då trädgårdsredskapen hittades i en låda. Med saxarna klippte barnen ogräs, gräsmatta, häcken och blommorna. Lite ny gräsmatta sådde de också. Arbetsivern var det inget fel på hos dessa unga arbetare.

Baka banankaka

Publicerat september 18, 2015 av anni

Medan småttorna vilade, alla tre samtidigt hos systern idag, bakade Elin en banankaka. Jag hjälpte med mängder, med att knäcka ägg och med att grädda kakan.

Nånstans på vägen kom hon på att hon ville fira Leos 1 års dag med ljus på kakan. Det fanns ljus och ett placerades i kakan. Alla tre barnen kring bordet fick i tur och ordning blåsa ut ljuset. Sedan fick vi smaka på Elins egen kaka.

Klä sej själv rätt

Publicerat september 17, 2015 av anni

En liten stund ute på gården med Aron och katten på förmiddagen. Aron trivdes och hade inte det minsta lust att gå in då jag var klar. Vid det laget kurrade magen för mycket och jag frös. Dags att klä sej i strumpor och långärmat under jackan nu bara. Det är på något vis svårt för mej nu att förstå att det är svalare ute. Eller jag klarar av att klä barnen i tillräckligt kläder, men inte mej själv. Måste skärpa mej nu.