Barnen börjar då alltså trivas mer och mer i övrevåningen. Jag väntar så på tid och tillfälle att få vårt hobbyrum fixat. Då har jag något att göra medan barnen leker. Nu då det börjar finnas tillfällen då de leker problemfritt tillsammans eller i samma rum. Igår hade vi sällskap av Danni och Minea, också i övrevåningen.
Gårdagens melodi var suddiga barn på bilder. Väntar på ljusare dagar.
Igår startade Viggos klubb och familjeklubben efter jullovet. Lyckad start för alla parter, även om Viggo en bråkdels sekund tyckte vi kunde stanna hemma. Orsak: det är så skönt med semester. Tänk så klok min 3,5 åring är.
Först på plats betyder att man i lugn och ro får plocka fram alla leksaker.
Det har kokats mat, bakats och bjudits på allt mellan himmel och jord. det underbaraste är att jag inte fått vara med alla gånger. ”Bli du mamma ner, så går vi upp med Elin” Elin kompar med ett ”mmm” (joo på hennes språk). De har lekt tillsammans en hel del på sista tiden.
Viggo pynjar, ibland i sällskap, ibland för sej själv.
Idag tittade solen fram för en liten liten stund. Härligt med lite ny snö, det ser genast fräscht och ljust ut igen.
Kylskåpsmagneterna har varit i användning. Hurra! Barnen brukar mest riva ner alla på golvet och lämna där. Men idag lekte Viggo med dem.
Vi byggde en tågbana idag, alla tre tillsammans. Mycket nöjda med slutresultatet. 
Det fanns broar av olika slag, backar, tunnlar och lastningsplats för fraktfartyget. Passagerartåg och godståg med många många vagnar.
Elin och Viggo lekte tillsammans. De lastade och körde. Jag fick mest sitta och titta på. Visst hände det också att tågbanan gick sönder och krävde reparation. Alla gånger var Viggo inte så övertygad att att Elin reparerar (sista bilden där han flyger upp med ett NEJ ELIN) utan trodde att hon söndrade mera. I det stora hela var det en riktigt rolig lekstund.
Årets första tårta är gjord. Utan motgångar gick det inte denna gång, men tänker inte gå in på detaljerna. Benjamin döptes igår och önskemålet var en ljusblå vit tårta med en baby i dopklänning och snöflingor. Namnet fick också finnas med på kakan. Jag fick således modellera min allra första baby. Öronen var det svåraste, men blev till slut riktigt nöjd med dem.
Valde att täcka tårtan med ljusblå massa. Tanken var att dekorationerna i vitt framhävs på det sättet. Kakan består av ett ljust tårtbotten fyllt med hallon-vitchokladmousse samt citronmousse.
Jag sydde några grejer i julklappar åt barnens kusiner och kompisar. Ärtpåsarna har jag inte foton på, men ni vet hur ärtpåsar ser ut. Fyllde en del med ärter och en del med grötrisgryn. Olika stora påsar med varierande mängd innehåll. Intressantare så tänkte jag.
Den här väskan blev jag extra nöjd med. Modellen är från Mekkotehdas boken. Tyget har väntat många år i skåpet på rätt ändamål. Nu kändes det mer än rätt att sy åt prinsessor av det. Mekkotehdas boken fick jag själv i julklapp, nu ska här sys klänningar.
En liten påse blev det också. Lite större hade varit bra. Tänkte den som en penal, men pennorna fick inte riktigt plats. Hoppas användaren har andra viktigheter som behöver en liten påse.
Årets första söndag blev en riktigt bra dag. (Frånsett en huvudvärk som inte gett med sej.)
Vi traskade den korta vägen till systern&sambon. (Jag koncentrerade mej på att vifta med armarna i hopp om mindre ont i axlarna.)
Det busades i den nya soffan. Viggo och Elin lekte i en tom hylla. Dockorna fick många kramar och blöta pussar. Viggo var ivrigt med och monterade en byrå.
Vi blev bjudna på tacomiddag, mumsigt värre.
Ännu kvarstår en liten snutt film och denna dag är klappad och klar. Imorgon inleder vi den första normala och långa vecka på länge.
Igår gick vi på 1 års kalas. EL föddes idag för ett år sedan och det firades med kompisarna igår. Vi blev bjudna på all världens kalasgott. Barnen lekte och vi vuxna pratade lite grann. Några tårar fälldes då det var dags att tacka och åka hem igen.
Viggo har fått leka med många vänner de senaste dagarna. Även om han ibland behöver få leka ensam och för sej själv, går nog inget upp mot kompisarnas sällskap.
Grannarna J och E. Vissa gånger kan de leka alla tre ihop, andra gånger inte.
Frida har varit Viggos kompis hela hans liv. Jag hoppas de två är vänner livet ut.
Moster och sambo, speciellt sambon.
Sist, men inte minst, pappa och Elin.
Vi har en till fin dag bakom oss. Morgonen började trögt, alla tre var lite trötta.
Legolek och matlagning (makaronilåda) och vi var igång igen.
Vi umgicks med härliga grannar hela halva dagen. Först hos dem och sedan hos oss. Alla nöjda och glada. Elin prövade lite kläder, igen. Pojkarna fastnade inte på bild, de lekte för sej själv hela tiden.
Systern hälsade på på eftermiddagen. Hon och Viggo bjöd på mat i barnens rum. Till kvällsmål åt vi ”hemmaglass”, med andra ord joggis, kvark, frysta blåbär och banan i mixern.
Nu undrar jag bara, när vänder vinden? När kommer dagarna då inget fungerar och allt bara är trist? Samtidigt njuter jag av denna tillvaro och hoppas den håller i sej länge.
Det är omöjligt att få spännen eller hårsnoddar i Elins hår. Hon skakar på huvudet, springer undan och river bort. Idag lyckades vi få fast ett spänne utan att hon märkte det. Kan man ens kalla det för ett litet steg i rätt riktning? Kanske.
