På lördagen gick det av stapel, systerns och Ps bröllop. Vigseln ägde rum i kyrkan här i byn i vittnens närvaro.
Efter vigseln var det bröllopsmiddag för nära och kära på Hvitträsk. Maten var utsökt, stämningen på topp och brudparet vackrast.
Tårtorna fick godkänt. Jag behövde inte tänka på blixt då jag tog denna bild, alla andra som fotade gjorde det istället för mej.
En simpelt vacker bukett.
Tusen tack för festen kära ni!
Den bästa systern gifter sej imorgon. Nu börjar det vara spännande. Och inte minst för att jag har äran att stå för kakan. Bottnen bakades tidigare i veckan. Nu var det dags för fylllningen, limemousse.
Elin och Viggo var ivrigt med och pressade lime, rörde om i kastrullen, hällde grädde i skålen och det självklaraste, smakade på slutet. Surt och gott, sa Viggo. Prima, då blev det perfekt.
Vi lämnade Viggo på klubben, för sista gången denna vecka. På hemvägen sade Elin tack tack där hon satt i vagnen. Hon ville promenera. Vi gick hand i hand, hon gick själv, hon hjälpte till att skuffa vagnen. Hon såg precis vartenda skräp på marken, allt var chokopapper tyckte hon. I tjugo minuter traskade vi fram, då hade hon gått nästan hela vägen hem. Den sista nedförsbacken satt hon igen i vagnen.
I väntan på att Crazy Days öppnar för idag.
Viggo och Elin stor trivs i gungorna. Skratten ekar i byn där de åker fram och tillbaka.
Där låg hon med tassen och huvudet på tågbanan. Som vilken vakthund som helst.
Vi hade Momi hos halva dagen. Lyx, jag har bakat, helt ensam. Viggo har haft leksällskap, helt själv tills Elin vaknade. De lektes med Muminhus och båt. En butik med godsaker och grönsaker uppstod också. Vänlig och hjälpsam service, om än lite dyr.
Vackert väder idag igen. Underbart! Och varmt var det i solen. Härligt!
Det var otroligt ljust där ute. Snön var vitare än på länge. Solglasögon dög åt båda barnen.
Jag blev bjuden på den ena kakan efter den andra. Samtidigt försökte jag strunta i snön.
Så här fint hade snön smultit vid vår husvägg.
Sedan började det snöa och nu vill jag inte vara med mera.
Det kändes som en halv evighet (och det var det nog också) sedan vi träffade alla tillsammans med Taikuris familj. Idag var äntligen den dagen. Många härliga timmar fick vi tillsammans.
Några bilder från den fina dagen. Inte fin så där med tanke på vädret, men allt kan man väl inte få.
Det är helt överskattat allt det där med skridskoplaner. Viggo tog gladeligen på sej sina här på egen gård. Rakt utanför grannarnas dörr.
En lagom liten plan, jätte fin is. En mycket stol Viggus, som staplade fram. Minst lika stolta föräldrar.