Efter en hel dag inne frågade Viggo (som varit magsjuk natten innan) om vi kunde gå ut en stund. Jag dubbelkollade att han orkar och mår så pass ok, sedan klädde vi hastigt på oss utekläder. Efter rutinerna som innefattar snöborgen, snöhögen och en rattkälkstur till traktor vill barnen gunga. Sedan gungade de länge och väl. Viggo och Elin gungade och gav fart åt Aron, som skrattade vilt, turvis. Under tiden försökte jag bli klok på kamerans inställningar där i snön. Det lyckades kanske inte helt 100 än.
Kategoriarkiv: Trådgården
Vinter på gården
Under natten hade det snöat och gården låg vackert vit igen. Gården plogades med traktor på morgonen och barnen var ute i två repriser och lekte. På eftermiddagen hann jag också med ut.
Skidorna gled bra på den plogade gården. Den lilla infartsbacken gav lite känsla av att åka backe. Viggo gillade och trivdes på skidorna länge.
Den orörda vita naturen och de snötunga grenarna är alla gånger lika vackra.
Aron njuter också då traktorn gjort jobbet och han kan promenera runt på gården utan några som helst problem. Han överraskade oss dessutom och orkade vara ute lika länge som vi andra.
Flera turer i snöskoveln blev det för Viggo och Elin. De åkte buss och hästkärra för att komma på jobb, hem och ut i striden.
Eftermiddags åken
På eftermiddagen blev det en tur till i backen. Det är bäst att passa på nu medan det finns snö. Nu fick jag också åka flera gånger och det är ju bara för roligt!
J kom hem från bygget med Viggos och Elins rattkälke de fick förra året. Nu finns det alltså två stycken här hemma och det betyder RACE i backen. Vi tog ett familjerace,minus Aron som var inne, också. Jag tror att jag och Viggo kom längre, men huvudsaken att alla hade roligt.
I pannlampans sken
Gemensamt intresse
Idag kom vi äntligen ut före det blev mörkt. Kanske det delvis beror på att det inte mera blir mörkt genast klockan tre, utan först närmare fyra. Hur som helst, ett vindstilla småkyligt väder mötte oss. Bara härligt. Vi hittade snabbt ett gemensamt intresse Viggo, Elin och jag, nämligen isen.
Viggo söndrade isen i lilla potten, hans mission var att plocka bort så stora bitar som möjligt. Han lyckades rätt bra, tycker jag.
Elin cyklade runt med balanscykeln, först skulle hon akta för isen storebror placerade på gräsmattan och sedan fick hon lov att köra över och krossa den. Lycka!
Ni gissar säkert vad jag gjorde? Exakt, fotograferade isen och den frusna naturen. Mot slutet blev det för mörkt och kameran fick vänta inne.
Mönster i isen
Lugnet genom kameralinsen
Jag stack ut min näsa på förmiddagen. Ingen anna ville följa med, därmed blev det bara en snabb tur med skräpet i ena handen och kameran i den andra. När båda händerna var lediga att fatta tag och kameran njöt jag några minuter av tystnaden och lugnet. Ja, jag njuter av att se omgivningen genom kameralinsen, jag får själv välja vilka delar jag ser. Ja det var tyst, bara en korp flög över med ett himla liv, annars var det tyst. Och vackert. Se själv.
Nu ska ingen bli skrämd, Aron lämnades inte ensam inne med de två äldre, han låg i sin vagn och sov gott på balkongen.
Den bästa backen
Vinter i trädgården
Här hemma på vår gård
Naturfotografen här hej! Eller djurfotografen. Min vana trogen tar jag bilderna genom fönstret, ingen chans att smyga ut med mitt släptåg utan att väcka uppmärksamhet. Tre vitsvanshjortar letade efter ätbart på gården, tills något störde dem och de sprang till skogs med svansarna i vädret. Eller de hoppade nog mera än sprang.