Vi firade midsommar på stugan i sällskap av min farbror i år. Midsommarafton bjöd på vackert väder, god mat och glada typer. När lugnet lagt sej i stugan gick jag ut på gården med kameran runt halsen. Vackrare än så blir det inte. Det var rofyllt att få beundra naturen i tystnad och se solen försvinna bakom trädtopparna.
De två kamerorna jag hade till låns från Canon under resan har åkt tillbaka med kuriren och istället fick jag två vidvinkel objektiv att testa till systemkameran. Vidvinkel är jätte främmande för mej som gillar att fotografera nära och detalj. Samtidigt är det någon del av mej som ibland saknar ett bredare perspektiv på omgivningen. Får se hur det går för mej och objektiven.
Bara jag hinner samla tankar och tömma minneskorten får ni mina åsikter om G7X och vattentäta kameran. Men först efter midsommaren.
Gillar att följa med blommornas framfart där ute på gården. Det går där samtidigt som vi är ute med barnen. Mest väntar jag på att den där ludna vallmoknoppen ska börja slå ut. Vad händer med stråna sedan?
Några pioner börjar också vara nära nu att slå ut. Det var inte bara jag som var nyfiken på knopparna.
Elins plommonträd har nu blommor för första gången. Kommer jag rätt ihåg blommade Viggos träd en sommar utan att ge frukt för att förra sommarn leverera de första plommonen. Får se om Elins träd ger frukt redan i år eller om vi får vänta tills nästa sommar. Viggos träd har redan blommat ut och det var många blommor där som förhoppningsvis blir frukt i höst.
Ute i två repriser denna soliga tisdag. Varmare än igår då det inte blåste lika kraftigt. Tvätten hann torka ute också till skillnad från igår.
På eftermiddagen ville barnen cykla. Först började Aron utan hjälm. Elin insisterade att få gå och leta redan på hans hjälm på vinden. Okej då. Till min stora förvåning kom hon tillbaka en minut senare med hjälmen i handen och en triumferande min. Arons huvud säkrat.
När Aron cyklat klart. Han går alltså omkring med den minsta Pukyn. Jag är osäker om hans fötter räcker till marken då han sitter på sadeln, kanske just och just. Ett sidospår. När Aron cyklat klart, önskade de äldre en cykeltur längs vägen. Vattenflaskor och mini russinaskar med för att orka hem igen. Klockan närmade sej middag.
Vi pausade vid ett avtag vid en åker/före detta hästhagar. Det kändes som vi var ute på landet där mitt bland ängarna, blommande dikeskanter, sandvägar, fågelkvitter och vindens sus. Egentligen är vi väl rätt ute på landet här. Sedan cyklade vi hem igen.
En vecka går fort. Alldeles för snabbt. Tidigit på morgonen går bussen mot flygfältet. Inget jag ser framemot, men ett måste för att komma hem. Den äldre av söner vill helst slippa flyga. Antingen stanna här eller ta båten hem. Vet ni, det blev inget dopp i medelhavet för mej. För mulet och vågigt. Något att vänta på till nästa gång. 
De sista bilderna på resans barn i kvällssolen. Imorgon kväll får vi träffa pappan. Honom har vi saknad under veckan. 
Visst blev det några bilder på de tre käraste här under den grekiska solen. En till dag på Kreta har tagit slut. Imorgon lär det blåsa ännu mer än i dag. Det betyder större vågor.
Att fotografera handlar om att fånga ljuset. Mycket tacksamt då naturen bjuder till med det vackraste sken då solen börjar gå ner. 
Vågorna har varit mäktiga idag. De når högt upp på stranden, brusar och skummar. En känner sej ganska liten då.
Första hela dagen på Kreta. Viggo sa att han tycker om att vara här. Då har vi det bra. Det har lekts i sanden, kastats stenar i havet, ätits glass TVÅ gånger, sovits i solstolen, plaskats och simmats, ätits gott och slutligen somnats för kvällen. Imorgon kör vi med en likadan dag. 
Väckning mitt i natten, allt för lite sömn och vi var laddade för semester. På flygfältet kramade vi hejdå åt pappan, dagens jobbigaste stund. Sen dess har vi haft bra flyt. Några bilder från igår åt er, jag fortsätter njuta av sol, värme och lekande barn.
Alla foton tagna med lånekameran canon G7X.