Sista april blev en bra dag med allt det vanliga. Dagen avslutades med gemensam vappenfest på gården med alla grannarna. In kom vi då det var dags för barnen att krypa i säng. Ett glas bubbel och Alias spel med vänner satte pricken på i:et och nöjd kröp man i säng lite för sent.
Grundkurs i hur man kopplar ihop delar. Är man redan tre månader gammal är det hög tid att lära sej bygga en egen kamera. Allt detta är överkurs för min lilla hjärna.
Efter en hel dag på vift (hälsa på hos min mormor, besöka osteopat och storhandla) landade vi alla på golvet i vardagsrummet. Jag har haft ryggont sedan helgen. Att ligga och gunga från sida till sida med knäna i famnen har gjort susen. Nu känns det redan bättre.
Aron har blivit stadigare om nacken. Nu orkar han redan ligga en stund på mage utan falla tillbaka på rygg. Han har också börjat försöka vända sej från rygg till magen. Ännu kommer han inte lägre än på sida, men det är en bra början.
Lurade iväg Viggo och Elin på en kort cykelpromenad till diket och tillbaka. Det handlar alltså inte om många hundra meter, men jag var bara ivrig att komma utanför gården. Sällan behöver man locka dem att cykla, men det händer ibland.
Det händer där ute i naturen. Skogen ser inte längre brun och kal ut, utan det går att urskilja färger. Det skiftar i ljus ljus grönt och gult. Vackert. Själv gillar jag mest den där gröna nyansen då björkens blad precis öppnat sej. Hann inte kolla in en björk närmare, något annat träd nog. Däremot beundrade vi vitsipporna en alldeles kort stund. Sedan var det bråttom hem igen. Tänk att få gå i skogen i lugn och ro och stanna upp för att beundra och fotografera precis när man vill. Den dagen kommer nog ännu. Nu skyndar jag gärna efter mina ivriga cyklister.
Mat och dricka har smakat igen. Och framför allt vätska. Det bästa var att vakna på morgonen och inse att det känns bra. Det är alla gånger lika överraskande hur vanligt vatten, med eller utan bubblor, är så gott.
Vi tog vara på det fina vädret, vi hade suttit inne för många vackra dagar. Viggo och Elin grejade på med sitt, medan jag fick umgås med denna nöjda typ.
Visst var vi fler som på ett eller annat sätt drabbades av magsjukan. Igår var det jag och Elin som led mest. Jag satt mest i soffan med henne i famnen. En liten stund gjorde vi grabbarna sällskap på golvet. De pysslade djur med hama pärlor. Det var en lugn, harmonisk och mysig stund. Inget vanligt liv eller stohej. Ingen hade krafter. Jag njöt lite i smyg av den samvaron.
Inget nytt på magsjukefronten. Allt Viggo ätit har hållits inne. Vi har njutit av en lördag hemma. J var en sväng och spelade innebandy på förmiddagen bara. Elin började morgonen med att lägga ett hjärta av hamapärlor, helt själv från början till slut. Stol var hon när det var klart!
Imorgon har vi haft tre barn i tre månader. Tänk det. Tre gånger mer av allting.
Jag åkte till butiken för att korrigera glassproblematiken i vår frys. Nu finns det några goda glassar igen. Det var inte alls så varmt på terrassen just den stunden vi åt våra glassar. Viggo och Elin satt med mössorna långt nerdraga och med vantar på händerna. Men in ville de inte.
Aron var också med. Han fick ingen glass, men var på bra humör ändå. Både mor och far speglas i han linser. Eller jag syns knappt bakom kameran.
J, Viggo och Elin spelade sähly en stund på terrassen. Jag och barnen balanserade på några plankor. Jag, Elin och Aron tog en promenad runt Jungfruberget också. Det blev några sköna timmar ute och vi avrundade med pizza till middag.
På onsdag kväll började det. Magsjukan. Viggo drabbades. Torsdagen var redan en bättre dag. Igår var humöret det vanliga, men krafterna saknades. Vi trodde redan vi kommit över sjukan tills Viggo fick ett återfall strax innan läggdags. Det enda rätta vid det skedet var att inhibera söndagens namnfest och fortsätta sjukstugan med litervis handdesi. Nu har han varit spyfri sedan den där gången igår kväll. Vi hoppas på ljus i tunneln och möjlighet att njuta av vackra vårvädret utomhus också.
Med Viggo soffliggande nästan hela dagen har Elin lekt mycket själv. Förutom de vanliga rutinerna med Ina-dockan har hon lekt mycket med duplo. Hon ville bara ha hjälp att bygga ett sjukhus och hitta de figurer hon letade efter. Sedan lekte hon för sej själv en lång stund.
bilderna tagna med det lånade kamerahuset (canon eos 5d mark III) samt det egna 50mm objektivet. Den här kombinatinen gillar jag!
Några gungbilder från tidigare i veckan. Båda barnen gillar att gunga. Alla gånger har jag inte möjlighet att stå och ge fart hur länge som helst. Då är det fint att det hittat egna lösningar. Viggo kan ge både vanlig och snurr fart åt Elin, det uppskattar. Dessutom kan han ta egen snurr fart. Att ta fart själv övar han ännu på.
