Parkträff

Pojkarna förde bilen till verkstaden. Flickorna lekte hemma. Familjen träffades i parken en timme senare. Viggo hade cyklat från verkstaden till parken vid åldringshemmet och cyklade hela vägen hem när vi lekt färdigt. WAU! säger jag.

Elin övade övade och övade. Hon gick runt leksakslådan flera varv om och om igen.

Dricka i sommarvärmen. Elin gillar nog Viggos mera än sin egen. Dags att skaffa en med namn åt henne också.

Syskonen lekte en stund tillsammans i sandlådan.

Vi hoppade längdhopp. Jag skuttade inte längs, men inte kortast heller. Ni får ett av Viggos hopp på bild, jag blev inte förevigad.

När vi kommit hem, lekt en stund på gården var det dags för lunch. J ropade Viggo och äta. Det hördes ett högt YESS! från sandlådan. Det händer typ aldrig att han är glad då det är matdags. Morgonen cykeltur satte sina spår i magen.

Blomma i håret

”Ge den här åt mamma. Flickor tycker om att få blommor. Då blir dom på gott humör” Så tassar Viggo fram med en prästkrage (eller liknande). Nöjd och belåten då jag blir jätte glad. Ännu mer stolt är han över sig själv då jag satt blomman i håret.

 

Nu har de flyttat

Nu är hon här, systern alltså. Och sambon också. På lördagen kom flyttlasset. Då hjälpte vi lite till att putsa och feija. Idag hälsade vi på dem igen.

Viggo fick hjälpa till med bokhyllan. Sedan hittade vi en boll och allt annat glömdes bort.

Bubbelplast är underhållande.

En fin bakgård som gränsar till skogen. En boll till är aldrig fel.

En rutschbana på gården. Som dessutom har lätta trappor att klättra längs.

Viggo tränar lite parkour.

Moster i sandlådan.

Härligt att de bor så nära oss. Vi kommer gärna snart igen!

Lika men olika

Vi var till dagisgården och rutschade. Där finns två olika rutschkanor. En för större barn och en för mindre. Eller så är de fördelade på gården.


Koncentrerad min påväg upp. Jag står bredvid och mumlar: du klarar det, du klarar det, du klarar det. Och han klarar det igen. Tidigare på våren var han mycket osäker på sin klättring, ville ha stöd och hjälp. Nu gör han inget nummer av det utan bara klättrar upp.


En ivrig filur ska åka ner.


Elin erövrar den mindre rutschbanan. Koncentrerad är hon också.


Vänder rumpan först. Hon behövde hjälp några gånger med detta, nu kan hon redan själv.


Vissa gånger lägger hon sig när hon åker ner. Andra gånger blir hon krypställning. Då får man vara på sin vakt att hon inte faller bakåt på slutet.

Båda gillar. Båda tränar. Båda lär sig. Rutschbanans storlek är bara olika. Än så länge.

Moralisktstöd

Elin blev ju inte utan gåva (av grannarna). Även om hon inte fyllt ännu. Hon fick en söt Briosäl. Den fungerar som moralisktstöd då hon staplar fram. Det är fortsättningsvis lika gulligt att se hennes framfart.

 

Fingerfärdighet

Viggo har fått en fingerskate. I gåva av grannpojken. Skaten har varit det bästa han vet sedan dess. Lite oklart är det för honom hur den påriktigt ska användas. Men det hinner han ännu lära sig. Nu är det legogubben som åker.

Visst börjar leksakerna vara små och kräva mera fingerfärdighet än tidigare. Han börjar vara stor nu, min lill-kille. Som tur är han på riktigt rätt liten ännu.

Lycka är

Lycka är att spela fotboll. En gladare pojke fick man leta efter på gården. Visst fintade hon honom 10-0 största delen av tiden. Men ibland hann han med. Och så han njöt av hela situationen.

Ps. Det är inte Elin påandra bilden. Hon är inte så där säker då hon står, ännu.

Hattifnattar

Fick veta igår natt att det idag klockan 10 bjuds på Hattifnattkaka på gården. En granne fyllde 2 år. Hade nästan råkat glömma det på morgonen, men bara nästan. Viggo sade att vi måste ha en present. Sagt och gjort. Gärvde lite i skåpen. Svenska böcker, nej. En Mumin målarbok, ja! Passar ju kakans tema perfekt. Lite mat i barnen och ut på kalas.

Har aldrig sett en lika häftig Hattifnattkaka. WAU! God var den ju också.

Mysig stund kring bordet

Tänk att det ibland går att placera våra barn vid bordet och de sysslar med sitt i lugn och ro. Båda koncentrerar sig på sitt eget. Ibland faller en pusselbit i golvet. Ibland faller en legobit i golvet. Ibland tappar de nerven, men det fixar vi snabbt. Båda är pratsamma och på gott humör. En skön morgon.

Innan jag hann publicera detta har den yngre redan tappat intresset och förflyttat sig till andra lekar. Men det varade en stund. Den äldre sitter och bygger en segelbåt som barnen också kan bygga. Med andra ord utan instruktioner och modeller, helt egen design.