Vi lever, kan jag bara konstatera igen. Dagarna bara rusar fram. Plötsligt är det kväll och ingen ork finns kvar för blogg. Men nu. Nu ska jag åstadkomma något.

En eftermiddag förra vecka ploppade det upp en skobutik i vår trappa. Försäljaren var en söt kille och assistenten en lika söt tjej. Som kunder fick jag, pappan och assistenten fungera.

Jag köpte tre par skor. Ett par vita, som jag har på mej på bilden, ett par svarta och ett par blåa. En mycket trevlig äffar, men prisen var lite väl höga, skorna var ju använda. Två par kostade 350 styck och de sista paret fick jag prutat till 80.

En nöjd försäljare matar Mumin med sin vinst. i verkligheten fick han 5, 10 och 20 centtare att sätta i spar. Till sist köpte pappan alla skor som fanns kvar för en strunt summa pengar. Då kände jag mej lite lurad, hade ju betalat rätt mycket för mina skor.

Kusinerna var hos oss idag. Och så barnen har lekt. Underbart då de hittar en gemensam melodi och det inte blir ett evigt yrande. Förutom tågbanan och legon som byggdes, lektes det kiosk. Viggo och Elin fick vara kunder. Elin orkade inte så länge. Viggo däremot köpte snällt kaffe efter kaffe, te, mjölk, glass. Ja allt som såldes i kiosken. Billigt blev det dessutom. Kommunikationen mellan kioskflickan och kassörpojken fungerade inte felfritt. Många portioner gick ut utan att pengar kom in. Jag fick också handla några gånger. Fick något så exotiskt som morotsglass med chokladsås.

Vi gick en promenad idag här i närheten. På ett ställe längs spånbanan finns ett gammalt förfallet träningsområde. Vi stannade där och barnen klättrade en stund.

När vi gick vidare sade Viggo: ”Det här var en rolig lekpark” Det krävs inte mycket för att det ska kallas park i hans tycke.

Om Elin förra veckan klättrade upp på pallen, tog hon en högre utmaning denna vecka. Viggos säng.

Nöjd och belåten sitter hon där uppe. Ner kommer hon inte själv. Som tur är sängen bara kring en meter upp, men nog är det högt att falla det med.

I en litens liv är det hela tiden något på gång. Något som övas. Något som ska läras. Något som ska bemästras. Själv har jag ibland svårt att hänga med i svängarna.
Idag visade Elin sin nyaste erövring. Klättra upp på pallen. En gång tidigare har håg hittat henne stående på pallen. Idag fick jag se hela klättringen.

Så blev vårt hem plötsligt lite farligare med många ytor på samma höjd. Jag får önska mej ugglans huvud eller ögon i nacken för att hinna med. Hon är så sjuttons snabb.

Viggo ritade lite idag. Han började med pappa, sedan mamma och Elin. Sist ritade han sej själv.

Elin längst till vänster, hon har ännu korta ben, pappa, jag och Viggo längst till höger.

Elin fick för sej att riva ut Viggos alla mössor ur lådan. Räknade till fler än behövligt antal inför hösten. Jag samlar helt tydligt på trikåmössor. Elin har inte riktigt lika många, men tillräckligt hon med. Nu får jag istället öppna ögonen för något som håller huvudet varmt då det är lite kallare, men inte vintermössakallt. Samtidigt finns en liten iver på att sy en eller två trikåmössor själv. Kanske det får vänta till våren.

Så valde vi alla en mössa då vi gick ut. Mitt val var lätt, hittade ingen annan. Kommer inte ihåg om jag har någon annan i trikå än den här. Det var riktigt skönt med mössa på huvudet, det blåste något fruktansvärt där ute.

Elins är från Neenuska.

Viggos är en Geggamoja, köpt begagnad.

Min är från Biggu, som tyvärr slutat tillverka mössor.

Idag har barnen haft bra flyt. Klart att det har bråkats och skrikits, men mest har de umgåtts med varandra utan motgångar. En riktig njutning att tillbringa lördagen med dem. Ikväll när de somnade var jag inte totalt utmatta, som vissa kvällar, utan bara normalt trött.

Det började passligt opassligt regna när vi kom utanför dörren på förmiddagen. Viggo jublade.

Först lekte de i sandlådan en stund.

Under tiden fick jag sitta under tak och lyssna på regnet som smattrade (och Viggo och Elin som lekte).

Sedan upptäckte de stuprännan. Liten kollar noga hur Stor gör. Det gör hon i allt för tillfället. Så sött när hon sedan försöker göra efter.

Hon väntar på sin tur med sin lilla plastbytta.

Men det blev för spännande att fylla på den själv, så jag fick göra det. Tusan så det där regnet var kallt.

Det roligaste var sedan att hälla ut vattnet. Det gick på et huij och jag fick fylla på igen.

Viggo förde sitt vatten till sandlådan och bakade en kaka åt mej. Det var min födelsedag igen.

Idag har vi målat med fingerfärger. Det tog längre tid att plocka fram och städa undan än de målade. Men roligt hade de den lilla stunden.