Som vi väntat på dej, sandlådan. Äntligen är du här igen! Bilarna fick vägar och traktorer och lastbilar fick börja jobba. Några sandkakor blev det också. Härligt att snön äntligen smultit tillräckligt.
-Viggo och Elin
Då nattsömnen blivit för kort, karl är på match och det blir bröllop på eftermiddagen är det rena rama lyxen att finna denna burk i kylskåpet. Bara att luta sej tillbaka på soffan och se på när barnen bygger lego. För att det inte ska låta för lyxigt kan jag berätta att vi en stund senare befann oss ute i regnet. Jag njöt en smula mindre än inne på soffan, barnen njöt dubblet upp.
På lördagen gick det av stapel, systerns och Ps bröllop. Vigseln ägde rum i kyrkan här i byn i vittnens närvaro.
Efter vigseln var det bröllopsmiddag för nära och kära på Hvitträsk. Maten var utsökt, stämningen på topp och brudparet vackrast.
Tårtorna fick godkänt. Jag behövde inte tänka på blixt då jag tog denna bild, alla andra som fotade gjorde det istället för mej.
En simpelt vacker bukett.
Tusen tack för festen kära ni!
Den bästa systern gifter sej imorgon. Nu börjar det vara spännande. Och inte minst för att jag har äran att stå för kakan. Bottnen bakades tidigare i veckan. Nu var det dags för fylllningen, limemousse.
Elin och Viggo var ivrigt med och pressade lime, rörde om i kastrullen, hällde grädde i skålen och det självklaraste, smakade på slutet. Surt och gott, sa Viggo. Prima, då blev det perfekt.
Vi lämnade Viggo på klubben, för sista gången denna vecka. På hemvägen sade Elin tack tack där hon satt i vagnen. Hon ville promenera. Vi gick hand i hand, hon gick själv, hon hjälpte till att skuffa vagnen. Hon såg precis vartenda skräp på marken, allt var chokopapper tyckte hon. I tjugo minuter traskade vi fram, då hade hon gått nästan hela vägen hem. Den sista nedförsbacken satt hon igen i vagnen.