Visst är det vackert där ute, men nog väntar jag på varmare väder. -21,8 grader och vi ska gå till rådgivningen om en stund.. Brrrrr… Fattar int vad jag ska klä på så vi inte fryser. Eller Elin sover ren ute, så påpaltad att hon bara inte kan få kallt. Mest funderar jag på vad Viggo ska ha på sej så han hålls varm i vagnen. Det ska trots allt bli intressant och se hur mycket tösen vuxit sen sist.
Vi styrde alltså vagnen mot tåget och Esbo igår. Tåget var ”bara” 15 minuter sent, som tur går det att vänta inne i stationsbyggnaden, annars hade vi fått jätte kallt.
Mamma och hundarna mötte oss på vägen. Jag fick två koppel i handen i stället för vagnen att skuffa, rätt skön omväxling.
Den tyngsta av backarna fick Viggo själv gå upp, han orkade fint även om backen är grymt brant.
Nuppu försökte leka Wanda som inte var så ivrig.
Snö på nosen.
Elin och VIggo läser målfärgskartor. Undrar vad dom har i tankarna.. Elin har hittat en ny värld ovanför golvytan, hon har lärt sej titta uppåt.
Ni får beundra några tågbanor vi byggt medan vi försöker åka tåg på riktigt.. Får se hur det går för VR i -14,9 grader..
Jag gillar när det finns mycket delar så det går att bygga stort. Även om det aldrig tycks finnas tillräckligt, för alltid blir det nån bit som fattas och man får bygga om lite för att få det att gå ihop.
Termometern visade minus allt för många grader idag på morgonen då vi borde ha gått till klubben. Alltså stannade vi hemma.
I ett barnprogram på morgonen klippte en flicka med sax och Viggo ville klippa han med. När Elin sov första tuppluren tog vi fram saxen och papper. Viggo klippte och rev lite papper. Så gjorde han ett konstverk av det han klippt.
På förmiddagen hade vi ännu grannens söta flickor på lekbesök. Den här gången lekte de fint ihop, ofta brukar första halv timmen gå åt till bråk, skrik och gråt. Lösning: ett litet mellanmål före de leker tillsammans och alla är glada! Jätte roligt med sällskap på samma gård, så lätt att träffas då det råkar passa in.
Av över tio bilder på dem alla fyra hittade jag en där alla ser åt samma håll. Inte lätt att fota fyra barn.
Igår kväll inledde Viggo sin karriär på skinnskoplanen. Jag fick snällt stanna hemma med Elin, medan pojkarna besökte planen. Det lär ska va varit en succé!
Viggo kom framåt med hjälp, men klara av att glida själv då han hade fart. Föll gjorde han, men det gjorde inte så mycket. Målet var upptaget, men kanske ledigt nästa gång. Några gånger satt han på bytesbänken (snödrivan), viktigt i alla sportgrenar, det där med bytesbänk.
Viggo bakade en kaka åt oss här en eftermiddag.
Han läser receptet noga,
gräddar lite i ugnen,
tillsätter lite paprika, bröd och metvurst,
dukar med tallrik och sked,
kollar igenom receptet igen och
serverar åt oss. Jag hade turen att en bit kaka som bestod av plätt och kex, mums!
Elin fick igår träffa en Zhu Zhu pet:
Bäst att äta upp den, så springer den inte iväg mera.
Samtidigt träffade vi en tre veckor ung tös med familj. En skön fredag eftermiddag i trevligt sällskap. Mini-E visade oss sina bästa sidor, hon var nöjd, sov och åt, ett perfekt litet paket. Vår bebis växte plötsligt och blev en liten flicka. (Får man ha bebi-feber nu ren?)
Jag avslutade kvällen med ett glas rödvin på grannens soffa. Grannen var hemma, jag var bjuden och välkommen. En hur skön fredag som helst.
Dagens sena middag var hemgjord pizza. Viggo fick fylla en liten pizza åt sej själv. Han lastade på tomatsåsen och jag hjälpte honom att jämna ut det. Viggo ville ha gurka på pizzan, liksom varifrån kom den idén, men det fick han inte (stackarn har trångsynta föräldrar). Nästa förslag han kom med var grynost, mitt spontana svar skulle ha varit nej, men frågade J om han visste hur grynost reagerar i värmen, osten borde klara av det och Viggo fick sätta grynost på pizzan. Lite maletkött och mycket riven ost och Viggos första egna pizza åkte i ugnen.
Han åt upp hela pizzan, vilken är mycket i den här mannens matvärld.
Igår trotsade vi det trötta humöret som rådde i huset och åkte på utfärd, denna gång med buss. Vi styrde nosen mot Kampen i trevligt sällskap. Vi besökte hela två barnklädsaffärer*, skötrummet och ett café. Tala om att vi var storshoppare.
Funderade på morgonen hur annorlunda det är att åka iväg med barn jämfört med när man åkte ensam. Ensam behövde jag kolla en buss, se att allt är med (telefon, nycklar och pengar) och gå till bussen.
Nu med barnen går hela dagen åt till en utfärd på några timmar. Jag planerar och funderar på vad som ska med, tar vi båda sittdelarna till Baby Joggern eller klarar vi oss med en och bärselen, när vi måste gå för att säkert hinna, hur vi ska komma in i bussen, vad Viggo ska äta före vi far, vad för mat Elin ska ha med, hur Elin orkar i bussen och får vi egentligen ut något av den här resan.
Så här gick det. Elin sov sin första tupplur ute mellan 8 och 10.30. Viggo lekte och jag gjorde mej i ordning. Bestämde att Viggo får äta knakisar till lunch, går garanterat ner. Packar skötväskan och lämnar bort Viggos reservbyxor (dumt gjort visar det sej senare). Kommer ihåg russinasken för bussresan, en saft åt Viggo och egen vattenflaska. Bärselen är packad och båda sittdelarna åker med, då kommer vi snabbast till hållplatsen när båda åker vagn.
Det är ännu oklart hur jag ska få in allt i bussen, men det löser sej redan före bussen kommer. En pratsam mormor med sitt barnbarn råkar vänta på samma buss och lovar hjälpa så jag får ihop vagnen så kusken kan lyfta in den i bagageutrymmet. Bussresan är hur trevlig som helst och Danni stiger på och resan i till stan går fort. Kusken, Danni mormor och jag hjälps åt och vi alla kommer ut ur bussen och får fram vagnen. Tänk så underbart med hjälpsamma människor, allt går så mycket smidigare då.
Vi besöker skötrummet och Viggo behöver nya byxor, även om han ostört går omkring i uteskor, college och blöja. Jag lär mej att storlek 74 är populär, Elin behövde enfärgade bodyn. Polarn o Pyret levererar, alla parter är nöjda eller Elin vet jag inte med, men vi andra fick det vi var ute efter och lite till. Café besök med bussiga barn.
Alla in i bussen och fram med påsen med majskrokar (nöjda barn). Elin är trött och nåstans på Västerleden somnar Viggo. Efter Sundsberg somnar också Elin. Jag börjar fundera hur jag ska få ut oss ur bussen, men njuter först av av sitta där med två sovande barn. Jag klär på Elin utekläderna, hon sover fortfarande. Jag klär på Viggo mössa och handskar och han vaknar som tur. Vi stiger av, kusken tar ut vår vagn från bagageutrymmet och beklagar att han inte kan fälla upp den åt oss. Han får istället hålla en sovande Elin och jag fäller upp vagnen. Så går vi hem. Resan var trevlig, sällskapet bäst och humöret efteråt utmärkt, så det lönade sej att göra denna utfärd.
*Av vilka en var den med tågbanan. Viggo frågade ren i bussen om vi ska till den butiken (han känner sin mor)