En av favoritlekarna just nu är Peter Pan. Det utkämpas strider mellan Kapten Krok och Peter, ibland är Tingeling också med på ett hörn.
I fredags fick jag i uppgift att bygga en båt av duplona. Sedan stred Peter Pan, hans kompis, Kapten Krok och hans kompis. Till slut var jag alldeles yr, visste inte längre vems båten var eller vem av gubbarna som var vem.
Det går inte som i Strömsö alla gånger. Den här gången fick jag kämpa med att på alla lager botten till tårtan. Min botten bara gick i tusen bitar.
I samband med att det målades med fingerfärger passade jag på att dra lite färglära för Viggo. Han var intresserad och provade gärna då jag bad honom blanda två färger och berätta vad som hände. Han fortsatte experimentera själv och lyckades få till en brunliknande färg.
Elin portionerade gröten åt sej och Viggo ikväll. Hon slevade från skålen i tallrikarna till skålen var tom. Det sista skrapade vi tillsammans.
Vi pysslade då alltså lite påsk idag. Eller Elin ville helst bara limma, men Viggo var hur ivrig som helst. Han klippte två cirklar, limmade ihop dem, ritade ögon, limmade näpp, limmade fjädrar och limmade äggskal. En fin kyckling blev det. Visste inte att han kunde klippa så fint längs en kontur. Övat, det har han gjort då jag förundrade mej över hans skicklighet.
Elin och Viggo gjorde också varsin burk att så påskgräs i. Vi råkade ha två tomma mjölkburkar som inte var ihop vikta, de klädde vi tillsammans med grön kartong. Med fjädrar och blommor dekorerade de själv sina burkar. Imorgon ska vi så gräset.
Vill själv! Kan själv! Vill inte ha hjälp! Nej!
Några minuter senare fick jag hjälpa med byxorna och ärmarna. Knapparna kämpade hon med ytterligare 20 minuter. F*n den som ger sej. Det är ju rätt sött, även om tålamodet sätts på prov. Idag fick hon gärna kämpa, vi hade inte skyndsamt någonstans. Hon kan förresten säga nej, det är inte tej alla gånger.
Medlet av mars månad och -25°C klockan 6.30. NU när klockan är över åtta är det några grader varmare. Men vi stannar hemma. Det må vara så att solen värmer och att det mitt på dagen nästan är plus grader. Nu vill jag inte gå ut i den där kylan. Det är ju vår, banne mej! Jag gräver i lådorna efter pysselmaterial och vi pysslar påsk istället.
Lovade igår att jag bakar en kaka tills lördagen. Idag har vi således bakat botten med Elin. Viggo valde sin sjörövar/duplo lek och var med på det viktigaste. Att slicka visp och skål.
Bakar numera mina tårtbotten såhär. Tre likadana glas. Ett med ägg. Lika mycket socker i det andra glaset och lika mycket potatismjöl/mjöl i det tredje. I det tredje glaset tillsätter jag ännu bakpulver. Jag brukar kika in hos Tove för att få gräddningstiden och bakpulvermängden rätt. Här. Litar på att jag småningom lär mej, men ännu behöver jag hjälp med framförallt bakpulvret.
Vi vispar och vispar. Glömde att jag kunde ha plockat fram hushållsassistenten och fått arbetet gjort mycket snabbare. Fyra ägg vispades rätt fort, tog bara närmare 10 minuter. Elin tyckte nog det liiiiiiite tråkigt mot slutet. Men vispar man tillräckligt, tills konsistensen är helt vit och fluffig, är sannolikheten att botten stiger vackert i ugnen. Nu glömde jag ta bild på just den här, nu är den redan i frysen. Gillar att frysa ner bottnen och ta ut en stund innan den ska fyllas. Lättare att skära den fin medan den är lite små frusen ännu.
Jag har som vana (ibland rätt dålig) att prata mycket i frågeform med barnen. ”Ska du det ena och gör du det andra?” Dåliga med det är att de har en möjlighet att svara nej. Som den gången vi nästan fick skjuts hem från klubben. En annan mamma erbjöd sej köra hem oss. Jag var jätte glad, fråga de Viggo i stil med ska vi åka hem med A? Tja, det gjorde vi ju då inte. Jag jobbar på att inte säga det jag förväntar mej att de ska göra i form av en fråga. Alla gånger är det inte lätt. De gånger jag lyckas, brukar jag ändå mötas av ett nej. Elin brukar alltid, alla gånger svara nej. Vad man än säger åt eller frågar henne svarar hon TEJ! Med en hög bestämd röst. Flera gånger menar hon jo, men säger först nej, för säkerthets skull.
Idag på väg hem från klubben och rytmiken ville hon då inte sova i vagnen. TEJ! Ja ja, fem minuter senare sover hon sött. Jag frågade nog inte ens om hon ska sova, det var Viggo som konstaterade att Elin kan sitta där bakom för hon ska sova.
Viggo ville alltså sitta närmast mej, med ansiktet mot mej. Han är vaken, solen bara bländar i ansiktet. Elin där bakom, hon har redan somnat.
Vi åkte på utfärd till den lokala Citymarketen. Exotiskt! Lääääänge gick vi omkring bland leksakshyllorna. Inte en gång hörde vi orden ”jag vill ha” eller ”kan vi köpa”. Lyckat, mycket lyckat. Många ”Wau!” och ”Titta!” ekade bland alla sakerna. Inga leksaker köptes, istället kom vi hem med bland annat ett paket Oivallus bröd, barnens favorit. De åt som hästar på kvällen.