Barnens hår, ja. Det är en match man förlorat förrän den ens börjat. Lika trassligt och rufsigt hur jag än borstar och sprutar med balsamspray.
Elins är nog snäppet värre än Viggos. Eller Viggos blir mer lockigt och Elins rufsigt.
Författararkiv: anni
Duplo sjukhuset
Tacksamma tider det här. Jag behövdes medan vi byggde upp duplo sjukhuset. Sedan var det tydligt att jag var överlopps. Det var bara att avlägsna sej och låta leken börja.
Runt, runt, runt
Där satt hon och ritade. Länge, länge orkade hon. Så koncentrerad.
Runt, runt med rött och grönt.
Barnen en tisdag
Då jag tog bild på min middagsportion idag. Ville både Viggo och Elin att jag fotade deras tallrikar också. Passade på att knäppa några på dem istället.
Viggo, exakt 3 år och 10 månader idag.
Elin. 1 år 9 månader och 3 dagar idag.
Idag har barnen haft ett bra flyt i leken. De har lekt ihop, betydligt mycket mer än de grälat. Härligt. De har lekt prinsessor, Askungen, som gott på fest till köket. Där har de dansat och jumppat. Sedan har de kommit hem igen till soffan. Om och om igen. Självklart hade de finkläder på sej: collegejackor, mössor, handskar och skor fungerade som klänningar. Vi föräldrar har knappt vågat röra på oss för att inte rubba harmonin i leken.
Dagens mat
Sjömansbiff. Gott gott gott! Vi gjorde enligt det här receptet. Låt inte ölen skrämma er! Det smakar inte öl. Om det gjorde det skulle jag inte gilla maten det minsta.
Barnens kvällsmål blev bananplättar/ bananpannkakor som sprids likt pesten (fast positivt då alltså) runt om i bloggvärlden. Eller så har jag förstått. Här, här, här och här åtminstone. Barnen gillade. Därav den klottiga tallriken, jag hann inte ta bild på första omgången. Två ägg och en banan. Jag mixade ingredienserna och stekte plättar i smör. Personligen gillade jag inte. De smakar banan, även om många påstår att de inte gör. Kanske om man har tillräckligt bär eller nåt på slipper man banansmaken. Men bara plätt smakar banan. Nästa gång får jag göra dubbel sats, 4 ägg och 2 bananer för att mätta barnens magar.
Samma fart
Idag var äntligen den dagen då vi alla cyklade till klubben. Eller jag cyklade, Elin satt i cykelstolen och Viggo sparkade på balanscykeln.
Lite ovant var det att cykla med henne där bak. Men bra gick det. Och lite konstigt var det att inte kunna cykla i egen takt, utan försöka passa Viggos takt. Otroligt roligt var det att få fara fram jämsides med honom, istället för 10 meter efter.
Lycka är
Lycka är att få leka med pappas Minecraft lego. Och dessutom vågat ringa upp pappa och fråga om lov först.
Då allt är bra
Idag har det varit riktigt riktigt vår där ute. Det här har jag väntat på.
Att inte behöva klä på halva garderoben. Att det går i ett huj att klä på.
Att barnen vill gå ut, igen behöver övertalas eller halv tvingas. Att ALLA trivs där ute hur länge som helst.
Det är helt enkelt så skönt just nu.
Söndagsmyyyz
Sagostund i soffan på morgonen.
Rött skumvin och kallrökt sikröra när barnen somnat.
En söndag ensam
Familjen åkte till farmor och farfar på morgonen. Jag lämnades ensam hemma. Städade undan vinterkläder och skor i tamburen. Tvättade vinterkläder. Bakade pätkismuffins. Vårstädade på bakgården. Härligt väder idag! Hade riktigt svårt att avbryta för att hinna iväg på klädparty. Men det var så värt det.
Veckans andra Pomp de Lux klädvisning hos A här i grannskapet. Roligt att träffa vänner och bekanta, ha tid att prata några ord. Och få äta sej mätt på alla underbara godsaker. Ojoj, så det smakade. Lagom till kvällsgröten återvände två glada barn och en sambo.