Det finns en fin stor ek på gården. Under den eken leker Elin och Viggo sand- och vattenlek. De är i en härlig fas i leken. Jag behöver inte delta egentligen, men får vara delaktig. De kokar, kockar, blandar och serverar. Samtidigt pratar och berättar de, vill att en lyssnar. Stundvis är de riktigt tyst, tills de igen har något att berätta. Och det är underbart att få ta del av leken, att barnen ännu vill ha en närvarande. Eken är för övrigt ett fint träd.

En stund senare fick jag sitta vid den lilla potten på gården och lyssna då Viggo lekte och förklarade. Ibland fanns det utrymme för en fråga, ibland  bara ett ahaa eller oj då. Jag njöt igen en smula.