Den där känslan finns där hela tiden. Saknaden. Man lär sej leva med den. Vissa dagar tänker man inte på det desto mera. Andra dagar tänker man inte på så mycket annat än den personen. Tårarna bränner under ögonlocken, halsen känns tjock, en stenbumling har lagt sej i bröstkorgen. Förutom saknad känner man en stor tomhet blandat med glädje för det man hann uppleva tillsammans. Samtidigt känns det oerhört orättvist, det fanns ju så mycket kvar av livet. Just nu känns allt bara så fel. Men imorgon är det säkert en bättre dag igen. Så här har det varit i över fem år nu och jag tror att det kommer att kännas så livet ut. Vi älskar, vi saknar, vi försöker förstå.
Glad farsdag kära pappa!
Auts!
De ä bara int rätt.
Stoooor KRAM
nix, det är det inte. kram
Stor kram Anni <3 Det är så sant som du skrev. Här är också sorgen stor…
Usch då, hos er också 🙁 kram <3
De e nog allt annat än rätt!! Somtur har vi härliga minnen o varandra <3
KRAMAR
precis <3 kram
Stor kram till er alla!
tack vännen! kram
Halaus Anni. <3
kiitos <3
Styrkekramar!! <3 Fint inlägg!
tackar!
Halaus ystäväni! <3
Kiitos! <3
<3 fäller tårar o tänker på er. Kram <3
kramar <3
Skickar styrkekramar åt er! C:n är en grym sjukdom som man inte ens önskar sin värsta fiende. Vi får alla bara försöka göra vårt bästa med att leva med den; drabbade, närstående eller vänner. Sorgen är tung en sådan här dag, men man måste få vara sorgsen också och få gråta en skvätt. Som sagt, imorgon är en anna dag, kanske soligare, kanske molnigare.
Kram på er!
Du har så rätt, kram <3
Kram på dig!
Rörande inlägg. <3
tack <3
Så rör jag blir, men hittar inga ord. Fint du skriver.
tack, tycker alltid jag har så svårt att uttrycka mej
:´(
jooo.
Kramis!
kram <3