En vecka semester bakom oss nu. Jag funderade här en dag vad som egentligen skiljer semestern från vardagen. Jag och barnen har ju trots allt semestrat hela sommaren igenom. Eller det har ju känts mest som vardag.

Inte är det mycket som är annorlunda på semestern jämfört med vardagen. Alla sysslor och måsten finns ju där. Samtidigt är känslan annorlunda än om vardagarna. Svårt att förklara, men det känns inte lika som vardag. Lite lättare, lite muntrare alltid mellan varven.

Det som är mest olikt vardagarna är tiden tillsammans med familjen. Eller tiden med J närvarande. De dagarna han bygger gör han det den tiden han vanligtvis jobbar och sedan kommer han hem. Rena lyxen att få dela eftermiddagen och kvällen. Det mår vi alla bra av. Plus de dagar han har byggledigt har vi ju sedan tid för vad som hela familjen.

Dessutom har vi tagit som vana nu under semestern att äta lunch eller middag på restaurang ibland. Det är bara för skönt att slippa tänka på maträtter och att tillreda maten. Allt som oftast äter vi hemma och vet ni att då vara två närvarande på eftermiddagen då middagen ska tillredas det om något är guld. (Nu ska vi då inte glömma att svärmor ofta är hemma de dagar J bygger och ställer upp i vått och torrt, det är guld det med.)