Efter en snabb stop på matkahuolto förde vi Viggo till förskolan och gjorde ett besök på rådgivningen, 2 års granskning med en ytterst samarbetsvillig två-åring, för att slutligen tillbringa resten av dagen hemma hos vänner i våra gamla hoods. Elin saknar vårt gamla hem säger hon alla gånger vi kör förbi. Jag saknar kanske inte hemmet i sej, men läget och avståndet till vänner.

Morgonens molntäcke sprack upp lagom till promenaden till förskolan efter stora killarna. Vilken vårkänsla att gå där i solen. Ett litet litet minus åt dottern som slutade orka gå före vi ens kommit ut på gatan. Visst orkade hon fram och tillbaka och hade rentav krafter att skjuta på vagnen också. Det här saknar jag mest, vardagsmotionen i gott sällskap.