Aron och jag var på hans jumpa som han stormtrivs på. Där får han springa, hoppa, krya och röra på sej tillsammans med mej. Visst trivs han på klubben också. Men. Det märks på honom att det är något annorlunda och obekant, något stort. Han kan säga att det är roligt där och han kan säga att han är jessen (ledsen) och har jessamt efter mamma. Sedan tillägger han att mamma hämtar honom hem. Min lilla glada klubbis. Vi kramas alltid lite extra de dagar han har klubb.

Tillbaka till den här dagens funderingar. Från jumpan körde vi hem till syster för att hänga med momi och lill-kusinen. Aron läste bok för oss, vi fick känna på sträva tandborsten och fluffiga molnet och så vidare. Han kokade kaffe åt sej och momi, jag fick te. Han gjorde mat, oklart vad vi blev bjudna på. Mellan varven skötte han om bondgårds kon.

Den här pärlan njöt för fullt av vår uppmärksamhet hon också. Det är inte alla gånger då vi träffas då det finns så här mycket tid för de yngsta barnen. Att vi dessutom var två vuxna på två barn gjorde det hela ännu lyxigare. Vi alla njöt av lekstunden.