Vardagen med våra tre musketörer är inte den lättaste just nu. Känns som alla tre är inne i någon fas samtidigt. Raseriutbrott avlöser varandra. Dumma dej ekar i knutarna. Det smäller lite av misstag. Det är tungt för alla inblandade. Jag hinner inte lösa konflikter i den takt de uppstår. Egentligen vet jag inte ens alla gånger hur jag borde reagera. Eller visst vet jag. Tid. Tålamod. Famn. Kram. Tröst. Samt förklara och prata.

Där i mellan alla törnar har de det hur bra som helst tillsammans. Men vinden vänder snabbt. För snabbt vissa gånger. Jag går och sjunger på de få ord jag kommer ihåg från låten Vi gör det tillsammans. Passar bra in här hos oss då de sjunger om att tillsammans är vi starkare och vi lämnar ingen bredvid. Eller något sånt.