Aron är med på noterna genast då det ska plockas undan. Unda unda säger han och städar ivrigt. Utan tvekan följde han gärna med mej till roskisen också. Båda sa han flera gånger om där vi gick med varsin skräppåse till soporna.

Vår lilla pratkvarn. Förstår allt och lite till. Kan mååånga ord. Pratar med två och tre ords meningar. Händer det något spännande, roligt, tråkigt pratar han om det med oss om och om igen i flera dagar. Sedan kan det vara paus och plötsligt kommer han ihåg händelsen igen.

Förutom pratkvarn är han också ett fartunder som ständigt råkar ut för små törnar. Ofta stiger han upp, ber att någon blåser och fortsätter. Idag smällde det dock till lite mer. Han grät och hade ont. Jag så inte var han stött sej, men han kunde själv peka ut pannan. Och vilken bula han krockat åt sej sedan. Stackars liten.