Jag hade glömt kameran hos mor min igår. Utan kamera finns det inga bilder och jag har svårt att producera vettiga inlägg utan bilder. Därav ett avbrott på en dag. Har i och för sej inget märkvärdigt att komma med. Eller jo, två saker.

Aron är inte det minsta rädd för momis hund. Första av våra tre som inte är rädd. Han klappade, pajade, klättrade över, satt på Wanda igår utan någon rädsla alls. En gång blev han till sej, då hon slickade honom.

Och Aron har lärt sej klappa. Bland det sötaste då han upptäckte att det går att föra händerna ihop och att det låter. Han kollar på ena handflatan medan han försiktigt klappar med den andra.

Imorgon gör vi ett försök på vanlig vardag efter en paus på nästan två veckor med sjukstuga. Dagis för den förstfödde på programmet.