Vi bakade Runebergsbakelser här i veckan, mums! Ursprungliga receptet är från Samarbete-tidningens matbilaga här.
En liten ändring blev det i receptet, istället för mandelpulver användes samma mängd krossade chokladkex. Kanske inte helt Runeberg, men jätte gott. För att festa till det ännu lite, klickades hallonsylt redan på smeten då den var utbredd på plåten. Naturligtvis klickades sylt också på den färdiga bakelsen.
Viggo ska kolla ett Mumin avsnitt medan jag duschar och Elin sover.
Jag: Vill du titta på den med fyrverkrier?
Viggo: Nää
Jag: Vilken vill du se?
Viggo: Den där dom skjuter raketer.
Jag: Okej, den tar vi.
Det är inte alltid lätt, men nu ser han på avsnittet vi båda pratade om.
Vi klarade oss fram och tillbaka till rådgivningen, vi gick alltså. Det hade nästan blivit varmare när vi kom hem, -20.4 grader..
Allt bra med Elin, hon växer som hon ska på sina egna kurvor.
Hon har börjat äta sen några veckor tillbaka och intresse finns. Hon sitter med oss runt matbordet, så skönt och betydligt lugnare så än i sittern på golvet. Nu ska vi träna vidare så vi kanske nångång får sova mer än 2 timmar i sträck på natten. Hon vill gärna äta själv och det ser ut där efter runt vårt bord. Favoriter är majsbågar och riskakor, även plommonmos, banan, päron, batat och morot är gott.
Viggo är det bästa Elin vet, allt han gör är intressantast och hon kan följa med hans lekar hur länge som helst, alltid är hon inte välkommen med och då uppstår det konflikter.
En tand har kommit fram och nr 2 är på god väg. Detta förklarar delvis hennes behov att sätta allt i munnen. Hon dreglar som värsta vattenfallen och är således rätt röd om haken och halsen.
Elin har ålat fram sen före julen, det går undan. Nu har hon upptäckt att världen existerar ovanför golvytan. Hon sitter rak i ryggen, inte ännu utan stöd.
Elin är en spänstig bestämd tjej som vet hur hon vill ha det och blir det inte så är det bäst att plugga in öronpropparna för skrika, det kan hon. Annars är hon en glad typ som en längre tid har pratat med oss här hemma. Hos rådgivningstanten hade hon ingenting att säga idag.
Måtten vid 6 månader och några veckor: 67.5 cm och 6990 g
Visst är det vackert där ute, men nog väntar jag på varmare väder. -21,8 grader och vi ska gå till rådgivningen om en stund.. Brrrrr… Fattar int vad jag ska klä på så vi inte fryser. Eller Elin sover ren ute, så påpaltad att hon bara inte kan få kallt. Mest funderar jag på vad Viggo ska ha på sej så han hålls varm i vagnen. Det ska trots allt bli intressant och se hur mycket tösen vuxit sen sist.
Vi styrde alltså vagnen mot tåget och Esbo igår. Tåget var ”bara” 15 minuter sent, som tur går det att vänta inne i stationsbyggnaden, annars hade vi fått jätte kallt.
Mamma och hundarna mötte oss på vägen. Jag fick två koppel i handen i stället för vagnen att skuffa, rätt skön omväxling.
Den tyngsta av backarna fick Viggo själv gå upp, han orkade fint även om backen är grymt brant.
Nuppu försökte leka Wanda som inte var så ivrig.
Snö på nosen.
Elin och VIggo läser målfärgskartor. Undrar vad dom har i tankarna.. Elin har hittat en ny värld ovanför golvytan, hon har lärt sej titta uppåt.
Ni får beundra några tågbanor vi byggt medan vi försöker åka tåg på riktigt.. Får se hur det går för VR i -14,9 grader..
Jag gillar när det finns mycket delar så det går att bygga stort. Även om det aldrig tycks finnas tillräckligt, för alltid blir det nån bit som fattas och man får bygga om lite för att få det att gå ihop.