En av mammas hundar, Nuppu, har som sagt varit dålig hela hösten. Förra veckans torsdag dog hon. Nu får vi tänka att hon och pappa har det bra tillsammans, var de än är. I dag var första gången vi hälsade på hos mamma efter händelsen. Barnen visste om att Nuppu inte finns, hon hade sår i tassen som blev för dåligt att fixas, och att det bara är Wanda kvar. Jag kunde ana en viss lättnad i deras sätt att prata om detta. Bara en hund att hålla koll på, den livligare av dem är borta. Och visst var det lugnare, samtidigt som det var tomt, med bara en hund. Wanda verkade också glad, lekfull och kelsjuk. Viggo satt gärna och klappade och krafsade henne. Elin vågade röra henne och gå förbi henne riktigt själv. Aron var ivrig och samtidigt förundrad över en riktigt hund, han gillar hundar på bild.
Ojoj, hade helt missat att Nuppu gått bort 🙁 Voi ändå.. Krams åt din mor!
Jag sku så berätta då ni var här, men men.. Jag ska krama henne 🙂