Det blir mer och mer säkerhet i Arons gång med vagnen. Stegen är inte lika staplande nu mera. Och när han får hjälp i svängarna är han helnöjd och både han och hjälpredan svänger med lika stor koncentration.
På bilverkstaden
Vi hade ett ärende upp till byn, att föra bilen till verkstaden för att få nya sommardäck under och de söndriga lamporna bytta. Samtidigt fick vi nya vinterdäck på fälgarna. Medan barnens morbror jobbade med bilen gick vi över gatan till Prisma. Gå på café hade jag lovat barnen och handla lite i matbutiken måste vi. När vi var klara och promenerat tillbaka hade bilen nya däck under. Lamporna höll brorsan precis på att byta och barnen fick se på. Det var spännande, men ännu mer spännande var det att vara på verkstaden i sej. För att inte tala om då han började byta nya vinterringar på fälgarna, det först var spännande. Samtidigt var barnen mycket imponerade av allt de sett.
Årstidsbekymmer
Det sägs att det inte finns fel väder, bara dåliga kläder. Men vad felas då en inte fryser för kläderna är rätt, utan både ögon och näsa rinner från att en stiger ut tills att en stiger in igen. Jag kan erkänna att jag inte njöt så värst av att vara ute. Samtidigt tröstar jag mej med att detta bara håller på hela hösten och vintern. Visst är det vår snart? För undertecknad lider inte av allergier på våren. Barnen hade kul på gården, det är huvudsaken.
Här hemma på vår gård
En dag hemma. En stund ute. Några bilder på höst på gården.
En dag på vift
Efter vattenträningen träffades jag, syster, bror, mor samt brors sambo i stan. Dags för mammas födelsedagsgåva. En dag på stan med oss. Vi började med salladslunch för att sedan fortsätta med kakbuffét. Därefter blev det shopping för mej och syster. Hemma igen lagom till kvällsmål. Och inte vilket kvällsmål som helst utan rulltårta de hade bakat här medan jag var borta.
På skranglig promenad
När de två äldre lagt sej justerades brio gåvagnen tillbaka till toddler-läget och Aron gav sej ut på jungfru promenaden. En till början skranglig promenad som för var sväng blev stadigare. Aron gillade sin kvälls strapats. I morgon ska tyngden bytas ut mot något som väger snäppet mera och hålls bättre på plats.
Baka nästan helt själv
I morgon är det kanelbullens dag. Viggo, Elin och jag tjuvstartade och bakade bullar idag. Jag och Viggo rörde ihop degen och efter att den jäst tillräckligt och lite till började vi. det var klart att båda ville knåda sin deg själv. Där stod vi sida vid sida och kåda våra klumpar. Terapi att knåda på med händerna. Och den känslan då de inte kan knåda fel på något sätt, degen går inte sönder lätt. Båda ville kavla ut degen, breda på med fyllning och rulla ihop till rulle. Jag fick skära upp rullen i runda bullar och tillsammans placerade vi bullarna i formar på plåten. Dag att jäsa igen. När det blev tid att pensla och strö pärlsocker på var båda ivrigt med igen. Där emellan tog vi tag i degen jag knådade. Viggo och Elin skötte varsin halva av den, jag bara assisterade dem. Med andra ord har de bakat bullar själv idag, jag bara hjälp på traven. De har känt glädjen i att kunna och lyckas med något de gör själv. Och vi alla njöt för fulla muggar. Och visst smakade det gott tillslut.
Skördefesten
Skördefest på dagis. Klubbisarna fick också vara delta. Ivriga flickor (bara flickor på plats på klubben idag) stod på rad vid staketet och väntade på att få smaka på. Det fanns grönsaker av olika slag, rotsaker, frukter och bulla. Barnen fick smaka på allt de ville, allt var frivilligt. Efteråt kom Elin ihåg att de glömt sätta på sej västarna som de planerat. Alla dagisgrupper har en egen färg på trafikvästar de har på sej på gården. En mycket smart idé! Klubbisarna har också egna västar, som nu hade använts för första gången. Men nu blir det till en annan gång. För övrigt gillade både Elin och Viggo festen. Viggos favorit var rödbeta.
Då ljuset faller nätt
Vi satt vid sandlådskanten hos min mamma på eftermiddagen. På något vis gillar jag ljuset på bilderna jag tog på barnen. Jag vet inte om det råkade sej att plåttaken reflekterade solljuset eller vad som gjorde fenomenet. Kanske det rentav är bara jag som ser det bilderna jag pratar om. Men ofta ogillar jag att ta bilder då solen skiner som starkast, allt brinner sönder bilderna då. Eller också har hösten gjort sitt, solen är inte likadan nu som mitt på sommarn. Hur som helst. Här är bilderna på trion i sandlådan i eftermiddags i det nätta ljuset.
Det friska barnet
Åtta månaders läkarbesök på rådgivningen undan stökat. Utlåtandet låter ”Terve lapsi, kasvu johdonmukaista, pinsettiotetta tavoittelee.” Med andra ord växer Aron bra, han är frisk och behärskar nästan pincettgrepp. Han är nu 71 cm lång och väger 8,5 kg. Nästa gång ska vi på ett års koll, vi fick komma vid 10 månader om vi kände för det.
Viggos utlåtande i samma ålder ”Solakka, terve poika, pinsettiotetta tavoittelee.” och Elins ”Solakka, terve tyttö, kasvu johdonmukaista, pinsettiote +.”