Toppen dag

En toppen dag i toppen väder med toppen vänner. Kulturen vid ån stod på programmet idag på eftermiddagen.


Piknik före Djungeltrumman&Arne. Många barn och barnvagnar i vårt lilla läger.


Fina Sofia med sin mamma.


Arne&c:o drar en super bra show.


Vi försöker få med Viggo och klappa.


Visst lyckades vi med det.

.
Dans i publiken. De är prima radarpar de här två söta.


Brandbilstur. Även om bilen stod på ställe. Vid läggdags förklarade Viggo att man inte får sitta på frambänken före man har körkort.


Viggo beundrar fina cyklar.

Nu känns och syns det att man varit ute hela dagen. Solkrämen kom jag ihåg att sätta på barnen. Men inte på mej själv. Ryggen tackar. Måttligt röd och fula ränder. Men det struntar jag i just nu. Dagen har varit suverän på alla sätt.

Blåbär blå

Idag bakades det på morgonen. Alla frysta blåbär behövdes inte. Viggo och Elin åt upp resten. Elins första kontakt med riktiga blåbär. Och visst smakade det. Mer än bra.


Mumsigt. Blå från topp till tå, var hon till slut.


En helt blå hand och en rätt blå mun.


Vad ska jag nu göra med den här? Ser riktigt bedrövligt ut. Nästa gång får hon äta utan kläder, lättast så.

I sandlådan

Dagens sandlåda, varsågoda:

Det händer allt oftare att Elin leker nåt i sandlådan. Lika ofta måste hon ännu smaka på sanden eller leksakerna. Kanske hon snart har kommit över den perioden i utvecklingen.

Att gödsla eller inte..

Första trädet i raden på tre har fått gödsel av olika slag. De två andra har blivit utan. Skillnaden är tydlig. Första trädet blommar. Har betydligt tjockare stamm. Är typ en halv meter längre än de andra.

Medan andra sover.

Vi började dagen tidigt. Allt för tidigt. Det slutade med att båda barnen sov klockan 10 på morgonen. När det var vanlig dagssömnstid sysslade vi med detta:

Roligt tyckte vi alla. Som tur var det en härligt solig dag idag. Vi var ute i fyra timmar med ett litet mellanmåls avbrott. Älskar sommar, sol och värme!

Cykeltrixaren


Vi byggde en liten ramp i parken idag. Båda var ivriga. Även om den yngre mest var i vägen för den äldre.


Försiktigt närmade han sej kanten. Ett hopp i tankarna. Hjälp tänker jag.


Han klarade det galant.Ett varv på planen (tävlingsbanan). Rampen igen. Om och om igen.

Jag var mest rädd för att han skulle få ont i baken då sadeln kom rätt nära i hoppet. Tårarna kom till slut. För att det var dags att gå hem. Men med ett löfte om att komma på eftermiddagen igen.

Siffror från förmiddagen

5.20 visade klockan då Elin vaknade, somnade som tur om.

5.58 var klockan när Viggo vaknade.

8.15 stod visarna på när Elin sov ute.

8.30 var klockan när vi gick till rådgivningen.

22 minuter och 1,65 kilometer och vi var framme på rådgivningen.

1 boll kastades.

10 klossars torn byggdes.

3 färger av 3 kunde Viggo.

2 Muminpappor flyttade in i Nalle Puhs hus.

4 euro för tyska jordgubbar på torget.

12.06 visade klockan då båda barnen somnat.

 

 

Rådgivningen kallar

Vi ska strax iväg till rådgivningen. Den här gången ska båda kollas. 3 års granskning och 10 månaders koll. Även om Elin är närmare 11 månader än 10. Undrar hur det ska gå med Viggo. Han var inte så ivrig när jag försökte förbereda honom.


Vill själv. Viggo vill göra all möjligt själv. Ena stunden. Andra stunden kastar han sej hjälplös som en baby. Svårt att vara stor, men ändå liten. Svårt att dela uppmärksamhet med systern. Ibland får systern ta några smällar när hon inte är välkommen. Jobbigt för oss alla. Ska prata med vår rådgivare idag. Kanske hon har några bra knep på lager. Jag är ibland rätt hjälplös med alla våra nycker här hemma.

 

Söndags utflyckt

En hel dag utan program. På eftermiddagen var föräldrarna rastlösa. Vi ville åka nånstans. Eventuellt ta en kaffe och åka hem.

Vi valde Porkala Marin. Elin hann sova en kort tupplur i bilen båda vägarna. otaliga motorcyklar på vägen och i hamnen. Båtar av olika slag. Kafi och bulla. Perfekt slapp utfärd. Som bonus fick vi uppleva en underlig dimma. Den kom och gick. Åkte förbi med vinden såg det ut som.


Dimman.


Motorcyklar.


Båtar. Jag går inte in på deltaljer, det blir bara fel.

 

Släkt och korgboll

På tal om ingenting. Den här bilden är av nån anledning små roande. En skara vuxna människor, en mini människa, en boll och en korgbollställning. Allas blickar följer bollen. Jag kan för livet inte komma ihåg om det blev korg eller inte.

Kan tillägga att jag på min 178 centimeter känner mej kort bland mina släktingar. I många andra sammanhang känner jag mej rätt lång. En på bilden är inte släkt, men det struntar vi i.