Femte vardagen semester. Besök av Pia&Sofia. De väntade på oss när vi kom hem från järnbutiken.
Vi flyttade snabbt ut på terrassen. Vädret gick inte att tolka idag heller.
Blivande fotbollsstjärna. Nu koncentrerade hon sig på att smaka på klöver.
Jag blev bjuden på kaka kryddad med gräs.
Elin på gott humör. Sofia ser förundrat på Elins framfart. Snart kommer hon efter.
De lekte en stund brevid varandra. Så söta är de ihop, nu redan.
Vi besökte två järnbutiker idag. S-järn och K-järn. Fantasifulla namn de har.
Vi kollar in terrassmaterial. Inget är fastspikat och mycket är oklart och osäkert.
Viggo kollade in duschskåpen. För att få tiden att gå medan pappan pratade med expediten. Vi ska alltså inte ha ett skåp. I handen har han en färgkarta för målfärger. Annars bara den också.
Vädret har varit underligt idag igen. Jag tackar blåsten som torkat byket ute mycket snabbt. Samtidigt hade det varit mycket varmare utan blåst. Stundvis såg det dessutom ut som om regnet kunde falla samtidigt som solen sken. Vi struntade i vädret och stortrivdes ute.
Viggo har ibland tålamod och lust att leka med sin syster.
Härligt sällskap hade vi hela dagen.
Minea var mycket intresserad av Elin och Viggo. Båda hade alldeles för bråttom för att hinna umgås.
Elin äter banan och Viggo russin. I flera omgångar och frivilligt ger han av russinen åt henne. Hon tackar och tar emot. Stoppar russinen i munnen och spottar om en stund ut dem i haklappen. Men visst gillar. Allt storebror äter är ju gott.
Elin har börjat gå. Sedan början av veckan har hon tagit några steg då hon blivit distraherad. Idag har hon medvetet gått omkring. Skrangligt är det, men hon promenerar på egna ben. En russinask fungerade som moraliskt stöd i handen på henne. Så nöjd är hon dessutom. Räknade inte stegmängden hon tar utan att falla. Men tippar på 5-10.
Det är så gulligt då hon staplar fram. Vinglar fram och tillbaka. Ibland hittar hon balansen. Ibland tappar hon den och faller pladask. Det stör henne inte, istället söker hon sig upp igen och börjar om från början. Härligt!
Det händer där i rabatten. Salladsfröna har grott.
Nu antar jag att jag borde gallra eftersom de växer så där tätt. Men känner jag mig själv rätt kommer det att bli ogjort. Så får se hur bra de växer och om vi får sallad.
Viggo klättrade upp i Momis bastu. Där lekte han en god stund. Roddbåten rodde under vattnet. Han flyttade vatten från en balja till en annan. Han fixade med slangen. Han hade det rätt mysigt där för sig själv.
När man är liten behöver det inte vara märkvärdiga utfärder och stora resor. Det räcker med en balkong i regnet. Till exempel.
Båda är glada, även om det mest ser ut att de skriker. Det gör de, men av gläjde.
Klicka de två sista bilderna större. Lyckades få regnet och synas på bild. Kom inte ihåg hur det var jag borde ha ställt in kameran, men prövade på olika sätt. Dessa två är bland de där det syns bäst.
Medan man ännu är chockad över att en morfar med barnbarn kastat sig under ett tåg åker vi förbi ett daghem som brunnit idag. Vi åkte förbi några timmar efter, då brandbilarna ännu stod samlade runt byggnaden men elden redan var släckt. På eftermiddagen var det bara en bil kvar utanför dagiset. Usch. Ryser. Som tur hade alla klarat sig.
Dessa händelser får en att stanna upp. Inget är självklart. Inget varar för evigt. Ta vara på stunden. Lev i nuet.
Innan jag blir alldeles för deppig ska jag avsluta. Ger er en bild på dagens konstiga väder.
Dagen började utan planer, men blev något helt annat till slut. Hemmet fylldes av bror, kompis och hennes barn. En trevlig eftermiddag med mycket liv.
En stor kram åt världens bästa morbror. Den här gången kom han med en present och allt.
Och en sån present han hade hittat. Jag behöver säkert inte säga att båda delarna uppskattades stort.
Härligt att se barnen leka så bra ihop. Och så de lekte. För första gången hade deras lek ett innehåll som syntes utåt. Dessutom lekte de helt klart tillsammans och samma lek. Hoppas de får leka snart igen.