Igår hade jag ledig dag från familjen. Jag spenderade den med den bästa syster i huvudstaden. Vi började med att pröva klänningen en sista gång inför nästa lördag. Sedan strosade vi runt på stan i några timmar. Jag kom bland annat hem med en ny filt till soffan. Kuddarnas nya fodral är jag helt kär i.
Det var en tid sen senast, men igår dammade vi av fonduegrytan med Käraste. När barnen sov gott satt vi på date vid köksbordet. Det behöver inte vara mer komplicerat än det!
Jag kunde inte motså detta ämbar och svarta spadarna i butiken igår. Viggo bestämde snabbt att det är mammas och pappas ämbare och spadar. Passar mej utmärkt. Kanske jag orkar sitta där vid sandlådskanten lite längre med detta ämbar framför mej.
Vi tog en cykelpromenad och blev glatt överraskade då traktorn hade bytt plogen till en såndär sopgrej. Vägarna är med andra ord snart sandfria.
Vi gick till parken här nära oss. Men snön hade inte smultit det minsta. Alla leksaker var ännu i jämn höjd med snön. Viggo rutschade några gånger och Elin försökte hållas på benen. Så kom vi till egen gård istället.
Här gjorde Viggo några desperata försök att hjälpa våren. Högen utanför vårt är bara lite för stor och lite för hård att gräva i.
Elins och Viggos nya jackor anlände idag. Dessa är tänkta för annat gårdsbruk, lite finare rockar då alltså. Jag är mycket nöjd med mitt fynd. Viggos är aningen stor, men den lär ska passa på hösten också. Om Elin tar en växtspurt kommer hennes att vara liten på hösten. Modellerna var inte så samarbetsvilliga, de ville helst springa och busa.
Elin fick åka vagn med ansiktet i färdriktningen när vi gick till klubben. Hon gillade att se Viggo sparka fram. När vi hämtade honom somnade hon, det var väl tråkigt med bara mitt sällskap.
Pölen hade torkat lite grann sen igår. Idag byggde Viggo väg.
Elin bjöd på bland annat bläckfisk.
Hästen, den fick också mat idag.
Vi fick sällskap av Danni och Minea till eftermiddagens gårdshäng. Förutom sol och sällskap bjöd vi på våta sandlekar.
Till en början var flickorna mer intresserade av sandkakor och Viggo fick ha hela pölen för sej själv.
En stund senare var det trängsel och den våta sanden strittade högt och lågt. Skrattet och glädjetjuten indikerade på att de njöt för fulla muggar.
En stund senare satt bara Elin kvar. De andra gungade istället.
Viggo övar på att gunga stående i gungan. Han har inga andra alternativ, för gungbrädan är typ 15 centti ovanom snön. Stolt är han, då han kan gunga stående och nästa få fart själv, ibland.
Igår fattade vi beslutet med Viggo, idag skulle bli första dagen med cykel till klubben. Han klädde på sej fortare än snabbt när vi var på väg. Ivern var obeskrivlig. Han cyklade på som om det inte varit någon paus alls under vintern. Och Viggo är inte ensam om att gilla läget, jag är också enormt nöjd.
Hos Eva finns mera info om vår Puky, här. Viggos cykel är den största sparkisen, alltså en Puky LR1 XL. Nu i vår ska Elin få börja sparka med Viggos gamla cykel, alltså den minsta sparkisen.
Sandlekarna inleddes! Sandlådan ligger ännu under snön, kanterna tittar redan fram, men det tar en stund till. Men sand fanns på andra ställen.
Barnen var rustade med gummistövlar och regnhandskar. Istället för vattenpöl möttes de av sand. den glädjen, den går inte att beskriva.