Vi blev rätt förvånade då snön vräkte ner i morse. Det såg ut att bli mer vinter än det varit då det enligt kalendern ska vara vintern. Viggo funderade att det blivit snö över från vintern som nu snöade ner från molnen. Älskar hans sätt att tänka och resonera.

Som tur var marken vit bara en stund och snabbt förvandlades snön till slask och vatten. Viggo plockade upp ett skoavtryck som han ville ha fotograferat.

Medan barnen lekte vattenlekar (inte Aron, han sov) passade jag på att ta bilder på vattnet som forsade ner från stuprännan. Jag gillar att inse att jag ungefär vet vad jag ska göra med kameran får att få vattnet att stanna eller rinna på bild.

Några vattendroppar fångade jag också på bild. Både droppandet från taket (inte de skarpaste dropparna) och en droppe på tulpanknoppen.

På eftermiddagen packade jag ner testkameran samt objektivet. Det  var slut på det roliga. Nu gäller att vänja sej med den egna utrustningen igen. Det kommer inte att vara lätt. Det har varit underbara veckor att få fotografera med kameran. Gillade allt med den efter att jag vant mej med skillnaderna till det egna kamerahuset (eos 650D). Det som var svårast att vänja sej vid var avsaknaden av touchscreen, den gillar jag på min kamera. Det kanske bästa med 5D var 61 fokuseringspunkterna och fullformatet, inte crop som 650D. Fullformatet gjorde att mitt 50mm objektiv inte kändes för trång här hemma, vilket det ibland gör med 650D. En kort ytlig recension. Fråga, om det är något ni undrar. Jag lovar försöka svara utgående från mina erfarenheter. Under tiden drömmer jag om ett eget fullformathus.