Vi fick hem J från Norge förra natten och genast blev det dags att byta däck på bilarna. Alla med ut på gården och delta i denna göra. Men vem vill bära upp däcken från källarn då det går att lasta traktorskopan full och köra upp dem till gården. Från skopan var det lätt att lyfta ner och rulla fram däcket till rätt bil.

Det hela blev ännu lite roligare då barnen ville med upp i trakorn och köra. Lite otrevligt dålig kvalitet på mobilbilden, men ansiktsuttrycken säger allt. När det var dags för själva däckbytet var barnen redan färdiga på gården och pappan lämnades ensam ute.

På gården då alla tre barnen var inne i leken, samma lek tror jag men inte helt säker, hade jag tid att tänka. Funderade att det är så lustigt då det vissa tider på dygnet inte handlar om annat än att släcka eldsvåda efter eldsvåda, trösta, förmedla och tillrättavisa medan det andra stunder kan vara hur harmoniskt som helst.

Alla gånger det är fridfullt har jag svårt att komma till rätta. Jag vet inte vad jag ska ta mej till. Där ute på gården idag krattade jag lite grann och tog några bilder. Mest gick jag runt och förundrades över syskonens samspel. Det är underbart att de har varandra. De lär sej av varandra och med varandra. I leken får alla komma med sina idéer och alla gånger slopas int ens den yngstas initiativ utan han får var med påriktigt. Visst bråkar och kivas de, som vilka syskon som helst. Då lär de sej att handskas med konflikter och tillsammans försöker vi sedan lösa dem.

Sedan var fingrarna kalla på barnen där i leken, vi tog på vantar och jag blev bjuden på muffins och glass. Älskade barn.

Där låg han på soffan med huvudet i storasysterns famn på morgonen. Det här var dagens absolut lugnaste och mysigaste stund. Det är riktigt skönt att avsluta denna dag med denna bild. Vår dag har varit en sån där dag fylld med 2-åringens humörsvängar, att oksat pois som man säger på finska. Nya tag imorgon. Imorgon blir förresten den sista dagen själv med barnen, får äntligen hem mannen från Norge.

Det var inte svårt att få ut barnen på gården. Såpbubblor var allt som krävdes. Den yngsta i mitt sällskap började med att sätta in hela ringen i munnen där i all iver. Sedan ville han inte genast prova blåsa på nytt.

Han gillade mycket mera den rosa vattenkannan vid lilla potten. Fylla på och tömma. Den hjälpsamma systern fyllde på kannan flera gånger. Även om den lilla mannen själv försökte fylla på, men det var inte så lätt ännu.

Fick en fråga hur vi klär barnen nu i början av våren och svarar i ett inlägg. Ni får gärna komma med era bästa klädtips också. Jag tycker personligen att det inte är lätt alls att klä barnen rätt så här års. Jag vill komma så lätt undan som möjligt och barnen är inte heller så förtjusta i att klä på sej många olika lager.

Till favoriterna hör Polarn o Pyrets skaloverall med fleecefodret som går att ta bort. Fleecefodret gör att det inte behövs andra plagg på innekläderna då temperaturen rör sej kring noll och lite under. Med många värmegrader har jag märkt att våra barn får varmt i dessa overaller. Aron har denna vårvinter haft skaloverall med yllekläder under också (före jag hittade en rätt storleks polarns overall åt honom).

Då det är några grader varmt har vi kört med skalkläder, antingen jacka och byxor eller overall, med college förutom de vanliga innekläderna. Jag tillägger att våra barn går med långärmad t-shirt och collegebyxor inne. De har inte klagat på att det är för kallt, men nog att det är för varmt. De gångerna har vi inte låtit dem ta bort jacka utan istället collegen då det varit lite blåsigt.

På fötterna har barnen i regel skor med gore tex egenskap. Inte vinterskor nu längre och inte lenkkare, utan den modellen med lite högre skaft. Nu i vår har Viggo skor som inte tål vatten när jag hade köpt för stora skor åt honom. Han är desto nöjdare med de skor han har nu.

Frågor på det? Något jag glömt nämna eller något som blev oklart?

Jag tvättade Viggos vinterjacka och Elins vinteroverall idag. Nu önskar jag att de inte behöver klä sej i dem mera denna vinter utan att jag får packa undan dem till nästa år. Jag lever med tanken att samma jacka och overall ska passa även nästa vinter, åtminstone början av vintern.

Att få klä sej i vårkläder gjorde att barnen och jag sken i kapp med solen. Vilken skön början på arbetsveckan och våren.