Sista veckoslutet i augusti kom och gick. Bilderna får sköta pratet denna gång.

Plötsligt blev det varmt, igår. I bara t-shirt promenerade jag och barnen (med college på) till systern/mostern.

Medan vi var ute på gården och lekte drog målnen in.

Vi lekte vidare. Viggo byggde sandslott till mosterns sambo. Han kollade ännu att det på finska heter linna.

Elin grejade på hon också. Med lite allt möjligt.

Så kom regnet och vi gick in. Tacomiddag på menyn. Mums. Båtar för mej och systern.

Viggo, pappan och systerns sambo åt tortillan.

Elin åt fyllning. Till efterrätt fick vi alla glass. Förutom Elin som fick turkisk yoghurt. Alla var hur nöjda som helst.

Mycket lek hann vi med också. Barbapaporna simmade och åkte båt. Prydnadsstenar lastades in och ut på flaket. Djurböcker lästes. Glada, men trötta åkte vi hem.

Det kändes lite kyligt i bara college igår på förmiddagen. Hutter hutter. Jag hade klätt lite mera kläder på barnen, tror att de hade tillräckligt på sej. Själv saknade jag mera kläder och kanske strumpor. Men vill inte inse att det är slut på värmen för den här gången. För visst är det mysigt med höst också, intalar jag mej själv.

Bjuder ännu på en bild på Elin i vinteroverall. Polarn o Pyret med två dragkedjor i storlek 86. Viggo hade den i samma ålder. Tror den passar henne sen när det gäller. Förhoppningsvis inte ännu på några månader. Gillar för övrigt en egenskap extra mycket i PoP overallerna, de går att spänna i midjan med gummiband och knapp. Vilket passar våra pinnar mer än bra.

Så regnade det på förmiddagen. Bara att bli van antar jag. Elin hade tur att få sova i vagnen. Jag och Viggo gick ut på hans begäran. Jag hade klarat mej utan lika bra. Men han var så glad att få leka vattenlekar och plaska i pölar att jag överlevde. Hoppas ändå på en torr höst.

Vi tog en kort promenad upp för backen. Landade hos barnens kusiner som nyligen flyttat hit. Några intensiva lektimmar senare gick vi motvilligt hem. Som tur är vägen kort och dörren öppen för oss en annan dag igen.

Elin i Pikkolo bärselen. Första gången på ryggen. Först var hon rasande, men fattade sedan tycke för sättet att färdas.

Vi skådar den nya bumpen, farthindret, som byggts mitt i backen. Tummen upp för det!

Bilbana, en stor låda full med legon, bakugan, ninjaco (eller vad det nu sen heter) och Viggo var i himmelriket.

Elin brummade fram på Blixten. (Även om hon stod still var ljudeffekterna klart godkända)

Idag har vi gungat en stund. I trevligt sällskap dessutom. Tråkigt nog har vi bara två gungor på vår gård. Men den yngsta i sällskapet orkade vänta på sin tur.

Så tröttnade mina barn och Minni fick gunga. Hon är proffs på gungandet må jag säga.

När alla gungat klart bjöd Viggo på vanilj, sand, blad och mylla. Delikatess.

Vi kollade lite på OS, då för en tid sedan. Bland annat på olika former av gymnastik. Här får ni ta del av Viggos nummer med bandet*. Han använder ett måttband.

Jag kan bara konstatera, igen en gång, att han har ett otroligt minne den här killen. Vi har inte pratat om gymnasterna sen Olympiska spelen och plötsligt ställer han till med show.

*Jag har ingen aning om vad det där långa snöret heter de kastar omkring sej på mattan. Häftigt är det, det vet jag.

Det är inte det lättaste att få de två ögonstenarna att fastna på bild. Ännu svårare är det att få dem på samma bild. Igår hade jag turen och Elin var på gott humör. Viggo däremot har lärt sej ett kamera leende. Det drog han fram så fort jag ville fotografera honom.