Viggo fick en beyblade i gåva här om dagen. Det tränas flitigt. Jag har nästan lärt mej hur man gör, får det att fungera varannan gång. Viggo kan naturligtvis och visar oss andra ivrigt.

Elin vill gärna lära sej. Hon har bara lite svårt att ta tills sej instruktioner.

Men Viggo har tålamod. De gör tillsammans. Jag bara sitter och gapar då de samarbetar så här fint. En dag kan Elin också få fart på bladen helt själv.

I lekparken finns något vi saknar på egen gård. En rutschbana. Glatt åkte barnen några gånger.

Till nästa ville Elin pröva något nytt, klättra upp längs kanan. Några gånger försökte hon, kom en bit upp och åkte ner på magen. Sedan knäckte hon tekniken och kom hela vägen upp. Jag gick bredvid med handen bakom henne, bara för att det kändes tryggare så.

Viggo blev också ivrig och klarade det galant.

En stund användes rutschbanan åt fel håll, kan man väl säga. Elin fick samtidigt träna på att gå ner för trapporna. Här gick det bra, då det fanns räck på lagom höjd på båda sidorna.

Grannarna frågade med oss till lekparken på morgonen. Vi var snabba att tacka för inbjudan och hänga med.

Roligt med omväxling till den egna gården som vi fastnat på den senaste tiden. Det kryllade dessutom av barn och föräldrar där den här gången.

Finns det hjärterum, finns det stjärterum.

Vi spenderade förmiddagen på terrassen. Hela gänget. Barnen i poolen och föräldrarna i soffan. Otroligt skönt!

Skönt med dopp redan från morgonen.

De blir bara modigare och modigare för varje gång som går. Vi kommer att ha två vattendjur med oss på resan om en dryg månad.

Plaska på!

Viggo gjorde flera hopp in i bassängen. Elin fick gärna stiga ur för stunden. Alla skulle titta. Vattnet strittade omkring då han hoppade. Nöjd och belåten. Om och om igen. Elin gjorde efter så gott hon kunde.

Några jordgubbar rakt från buskarna hann vi också med.