Vi var till mamma med systern och kusinen idag. Det var en tid sedan vi varit där senast. Barnen hade klara visioner på vilka leksaker som skulle plockas fram direkt. Viggo ville ha legon och Elin ponyn och huset. Medan Elin vilade passade vi på att bygga ett legohus med Viggo. Även här hade han på det klara hur han ville ha det. Sedan fick riddarna flytta ut ur ponyhuset och in i det nybyggda huset där alla fick plats.
Igår kväll kokade hon nästan sin gröt själv och idag skar hon gurkan och tomaten till salladen. Vår Elin går det ingen nöd på! Hon är inne i en period där hon vill vara med och fixa och hjälpa. De flesta gånger får hon gärna delta. Ibland skulle det bara gå så mycket smidigare och kvickare utan hjälpen. Det gäller bara att ha tid och tålamod.
Det gick åt många papper då Elin var på humöret att rita cirklar. Hon ritade och ritade, om och om igen. Vissa var hon nöjd med, andra såg mest ut som hjärtan. Inte bra då man försöker rita runt. Det förstår väl vem som helst. Länge orkade hon koncentrera sej, böt bara plats ibland.
Den här dagen har Viggo väntat på. Dagen då farsdagen kom till klubben. De har pysslat hemligheter en längre tid och han har inte försagt sej. Idag var han på kaffe med pappa och fafa. Hemligheten fick de också med sej hem.
På morgonen valde han noga ut sina kläder, det dög inte med vad som helst då det blev fest. En mycket glad kille kom hem till lunch med sin far. Det hade varit en lyckad tillställning.
Det var minnsann riktigt skönt att sticka ut näsorna på förmiddagen. Solen sken och det kändes inte alls så kallt som termometern visade ( +1,5°C). Barnen sadlade cyklarna och vi styrde mot parken.
Allvarliga och fundersamma barn, då vi inte var ensamma i parken den här gången. Det var många fler som tagit sej ut solen.
Cyklarna som varit värda varenda peng fram och åter. Det bästa vi investerat i så där i barnprylsväg. På Polkuped finns balanscyklar och vanliga cyklar att beställa året om.
Några få färgklickar finns det kvar i naturen, men inte många.
Med stora JEE rop sprang barnen till bilen i morse. Vi åkte till moster och kusin, där vi var välkomna trots snuviga näsor. De extra glada tjuten orsakades delvis av att barnen skulle få vara en stund på tumis hos moster. Viggo och Elin säger tumis då de är utan mamma och pappa. Jag hade rådgivningsläkare, därav en timme utan mamma.
Jag smög in på rådgivningen, försökte andas så lite som möjligt, vill ju inte smitta ner andra. Tur nog, var väntrummet tomt när jag kom och när jag gick. Allt bra med bebben och allt i sin ordning med mamman. Förutom vissa krämpor som kommer och går. Min viktökning hade stabiliserat sej sen senast och således magens mått också. Dessa två har jag stressat lite över här sen senaste besöket.
Till mellis rörde vi ihop en jordgubbskvarg med systern. Något vi båda tänkt på morgonen, utan att veta om den andras tankar. Förutom den sammetslena kvargen gillade barnen de isiga jordgubbarna.
Elin höll sten hård koll på kusinens fingrar, som börjat slinka in i mun rätt ofta. Samtidigt passade hon på att kolla att det var rent bakom öronen och sjunga små grodorna för S. Tidigare konstaterade hon ”S tycka mej”. Sött så man smälter.
I morse plockade vi fram tyget som Elin genast godkände. Det var ju samma tyg som brorsans pyjamas, men i annan färg. På eftermiddagen hade jag möjlighet att börja. På en dryg timme var blusen klar. En knapp timme till och byxorna var redo för användning. En mycket lycklig dotter fick klä sej i ny pyjamas. Nu sover de båda i sina pyjamasar medan jag funderar vilket tyg jag ska ge mej på till nästa. Vissa moment kräver justering innan jag är fullt nöjd och vill inte offra favoriterna till övning.
Barnen har till min stora glädje fattat ett stort intresse för färgpennor, papper, målarböcker och dylikt. Vi kan sitta långa stunder kring matbordet medan de ritar, färgar och berättar. Idag ritade Elin sin första robot. Den hade till och med två öron och ögon. Viggo i sin tur börjar få in många fina detaljer då han ritar. Hans robot hade olika knappar, en sprutade blod (varifrån han fått den idén vet jag ej) och en annan gjorde att det regnade guld (inte helt fel). Viggo har också blivit allt skickligare på att färga i målarböcker. Denna bild med sopbil har han färgat i flera omgångar. Gillar att han avbryter då intresset och orken tar slut, istället för att klotta iväg för att få bilden färdig.
Hela hopen hemma idag, flunssan är på besök. Vi hoppas på en ytterst kort visit. Trots snoriga näsor (mest min och Viggos) gick vi ut på förmiddagen. Inte mitt favoritväder precis, men barnen gillade. De började med att koka diverse soppor på gården. Sedan lurade jag iväg oss på vattenpölsjakt som på Viggos begäran slutade i parken. På hemvägen räknade vi daggmaskar. Två ynka såg vi.
Där mellan sömmarna blev det lite matlagning också. En köttgryta till middag. Alla åt och gillade. Det är inte alla gånger barnen äter grytorna här hos oss. Blir små road av min portionsbild. Det där enorma mellanrummet mellan varma maten och salladen. Jag bara inte tycker om att äta varma salladsblad eller varm gurka. Det är inte gott.
Till kvällen gräddade vi en pannkaka. Den smakade också för samtliga i familjen. Gräddade den rakt på smord plåt, något jag läste på en blogg. Bottnen blev ställvis knaprigt, extra gott. Brukar vanligtvis steka på bakplåtspapper och då är det inte tal om någon knaprighet.
