I dag började vi projektet ”sova längre i streck på natten” och det är då Aron som ska ändra på sina vanor. Jag kan inte tänka mej att ha honom att gråta länge på natten, vill inte  ha alla i familjen vakna. I nu läget äter han oftast med 2-3 timmars mellanrum, ibland tätare och med god tur mer sällan. Egentligen är det inte alls dåligt att han sover, men det börjar ta på att vakna så där tätt. Speciellt då det inte finns möjlighet för mej att vila på dagen.

Senast vi var till rådgivningen fick jag rådet att ge majs- eller risgröt åt Aron. Hittade efter en tids letande majs- och rismjöl man kan koka gröt på. Valde majsmjölet utan någon speciell orsak. Påsen har väntat i skåpet på tid och ork att börja. Våra morgnar med klubb att hinna till har haft tillräckligt med program. Nu när sommarlovet börjat kom jag ihåg att ta itu med smakportioner. Utan mikro var det bara att koka gröten i kastrull på spisen. Hur lätt som helst, men en hel del gröt går till spillo då det inte går att koka bara några teskedar.

Utan fördomar öppnade Aron munnen, först för skeden med de välbekanta d-dropparna (vi kör en variant med mjölksyrebakterier i samma) och sedan för skeden med gröten. Första reaktionen var en illa grimas och nästan allt kom ut igen.

Andra skeden gav inte ett lika bedrövat ansiktsuttryck. Vid tredje skeden såg han ut att gilla gröten lite grann. Just som jag hann tänka att jag inte kan ge honom för många skedar, visade han klart och tydligt att det räckte. En positiv start på Arons väg in i matens värld. Nu gäller det att komma ihåg gröten och efter en tid ska han få av den på kvällen också. Kanske våra natt sovpass blir längre då. Får se.

Jag vet mer än väl att det inte bara är Arons fel att jag är trött mest hela tiden. Jag borde lägga mej flera timmar tidigare än jag gör i nuläget. Det ska jag också ta tag i. Viggo har börjat fråga mej och jag är trött då jag antigen ser så trött eller så arg ut. Jag vill inte att han ska få se på en trött mamma alla dagar. Fortsättning följer.