Jag och Elin hjälptes åt att fixa bärkvarg till mellanmål. En ivrig hjälpreda var med och höll i elvispen (bara ljudet inte var för högt), skedade över kvargen i grädden och rörde om. Gott blev det också.

Med mätta magar gick vi iväg till rådgivningen. Jag hade (sista?!) koll igen och allt var bra. På tal om att promenera. Viggo är ett härligt sällskap att gå med. Han orkar traska på, gnäller nästan aldrig att han inte orkar eller vill gå. Ibland blir han efter, men springer sen ifatt och stundvis springer han i förväg. Stora delar av promenaderna går han ändå bredvid kärran. Ibland håller han till och med i vagnen. Jag hoppas Elin utvecklas till en lika god promenerare.