Ett av det bästa som hänt idag är att vi fick lov av Viggo att ta loss stödhjulen från cykeln. Bara på prov och med löfte att det är lätt att skruva fast dem igen. Han ville inte ha hjälp, pappa fick inte hålla i. Han ville pröva helt själv.

Några spark precis som med springcykeln och han lyfte upp fötterna på pedalerna och började trampa.

Inga stödhjul! Otroligt! Vi är häpna, vi är stolta, vi är glada. Fint att du vågade Viggo!

Vi trodde knappt våra ögon där han susade fram. I kurvorna har han ännu en springcykel stil på det hela, men annars klarar han det galant.

Stoltheten själv. Imorgon ska han inte göra annat än cykla har han meddelat. Passar mej utmärkt.

Ps. Vi får inte skruva tillbaka stödhjulen.