Jag och Elin vaknade fem minuter före sju. Det kändes på något vis speciellt, men kunde inte genast begripa varför. När vi satt i soffan och myste, gick det upp för mej. Det höll på att bli ljust där ute! Klockan sju! Det var inte mörkt som mitt i natten mera. Härligt, vi går mot ljuset och våren, även om det går långsamt.
Ett memoryspel vi hittade hos min farmor igår.
Solen, när har vi senast sett den? Känns som en halv evighet sen.
Det kändes som att solen värmde också.
Blå himmel, ett tag sen den också.
ps. Viggo sov till klockan åtta i morse. Det var inte precis igår det hände sist.