Vi inledde påskdagen med några timmar ute i friska havsluften. Först klättrade vi upp i ett fågeltorn där man såg ut över havet.

Eller jag fegade och stannade en våning från toppen. Nu när jag kollar mina foton ångrar jag att jag inte tog med högst upp. Utsikten över Porkala udd hade varit värt det, nu skymtar man havet på bilderna.

Vi valde medvetet en mycket kort rutt för denna första vandring. Förbi fem forngravar och vi var framme vid rastplatsen. På bilden ovan syns två av gravarna, avstånden mellan dem var inte långt. Då vi vuxna såg taket av grillskyddet var det ett av barnen som frågade när vi ska äta. Bra beräknat med andra ord. För ingen vill ut i skogen igen om första gången blir katastrof.

Vacker utsikt över havet och brant ner för berget. Vi hade klara regler hur långt barnen fick gå själv och alla höll gränserna.

En liten eld i brasan och vi fick känna värmen mot ryggen medan vi åt. Nästa gång tror jag vi väljer att sitta i solen istället, det blåste rakt in under taket. Soppan smakade gott och varmt.

Vi var inte ensamma på rastplatsen. Medan vi åt klädde två dykare på sej kläder och våtdräkter. Sedan fick vi följa med ner till stranden för att se dem ta sej ner i det kalla vattnet längs de hala stenarna.

Efter att dykarna försvunnit fortsatte vi vår promenad med destination bilen. Vi valde en annan väg än den vi kom längs. När vi kom tillbaka till bilen funderade vi om dykarna reda var tillbaka på land. Högst 40 minuter sade de att de dyker. Sedan blir det för kallt.

Vacker skog att gå i där längs havsstranden. Största delen av vandringen såg vi inte vattnet även om det var där helt bakom träden och nedanför de branta klipporna.

Den lilla mannen tröttnade och ville bli buren. Nästa gång packar vi med bärselen.

Det blir säkert en nästa gång. Många outforskade stigar nere i Porkala lämnade vi efter oss. Barnens feedback efteråt var bara positiv. Ett stort plus för tidpunkt, inga fästingar, älgflugor eller andra otrevliga kräk. Lite för kallt kanske det var.