Ett hej från höstrusket. Söndag, måndag och tisdag är de brådaste dagarna i veckan. Då är det träningar i flera omgångar. När det blir torsdag känns tempot redan lugnare.

Hade tänkt masa iväg mej till gymmet eller på en ledd timme, men det lockade mest att komma ut i friska luften. Snörde springskorna och hade en kort runda, mycket kort, i tankarna. Efter de första långsamma springstegen var jag fast besluten att inte sluta jogga utan klara av min runda.

Nöjd och belåten svängde jag flåsande in på gården när jag löpt mitt lilla varv. Visst kändes det motigt till först. När jag skuttat över några grodor på vägen insåg jag att det kändes riktigt bra att springa (mycket långsam fart fortsättningsvis). Något besviken då mörkret föll och min runda närmade sej sitt slut. Detta ska jag göra om. Även om jag hör till dem som sagt att de aldrig ska springa. Som tur är det tillåtet att ändra sej.

När jag började inlägget hade jag inte riktigt på det klara vad jag ville skriva om. Nu när jag är färdig kan jag konstatera att det blev skrivet om min första joggingrunda någonsin. Krydda med bilder från naturen.