Så har vi klarat av höstterminen på förskolan och på dagiset. ”Hemma bra, på förskolan bäst” för att citera min son. Det känns som hundra år sedan jag senast var på förskolan sade han en helt vanlig söndag. Nu ska han vara ledig tre veckor.

Jag ser framemot ledigheten. Att inte behöva skynda och tjata alla morgnar känns underbart. För joo, jag har stressat otroligt för att få iväg oss i tid, tycker inte om att bli sen. Och när jag stressar blir jag lätt irriterad och otålig och allt annat otrevligt. En dum mamma som min dotter sade en kväll. Så nu vill jag försöka ladda batterierna för att klara av slutspurten av detta liv som semi-ensam mamma med barnen. För en vill ju inte vara en dum mamma på heltid.

I början på nästa år blir J pappaledig tills Aron nästan blir 2 år. Detta innebär att han kommer att bygga dagtid och vara mera med oss på kvällarna. Känns skönt att kunna vara två vuxna hemma och dela på vardagen. Känns som en mjuklandning på det nya året.