Små nervösa, pirriga och ivriga gick vi in på förskolans gård. Där fanns redan bekanta ansikten och bara en av oss var pirrig mera och det var jag. Knappt hade han tid att säga hejdå min stora killen.
Under tiden vi lämnade Viggo på förskolan hade J fört Elin till dagis, suttit i tamburen en stund medan hon pysslade på avdelningen och åkt till bygget när hon gick ut för att leka.
Jag och Aron uträttade ärenden och kollade hur målandet av huset framskrider före vi hämtade Elin på dagis strax innan lunch. Hon hade haft det bra.
Medan Viggo fortsatte med sitt på förskolan grejade vi på hemma. Arons dagsvila for åt fanders och vi spenderade mycket tid ute. Elin cyklade på sin nya cykel, den hon fick i födelsedagspresent på kalaset. En Puky 16″ från Polkuped, förstås. Eva skickade också med en liten hälsning åt oss stammisar. Jag tycker om små företag och personlig service.
På tal om personlig service måste jag berätta om när jag beställde cykeln. Det var onsdag eftermiddag och jag hade bara inte kommit ihåg att göra något. Kalaset på söndag då Elin skulle få cykeln av min familj. Jag ringde Eva som glatt berättade att hon strax var på väg till posten och letade igenom lagret efter just den cykeln vi önskade. Den sista cykeln var rätt färg. Fick faktura och försändelsekoden på e-post. På fredag kollade jag med spänning på postens sidor om cykeln hade hunnit fram. Och den hade! Före posten stängde hämtade jag cykeln och lämnade den hos systern. På måndag kom lappen hem från posten att cykeln finns att hämta, underbart med koden. Ännu härligare med servicen jag fick och Evas bemötande. Parentesen slut och tillbaka till vår första förskoledag.
När vi sedan hämtade Viggo vid tre snåret var han lite så där. Han hade just kommit ut på gården. I bilen berättade han att vi kom för tidigt. Hans första dag på förskolan hade varit rolig. Han hade träffat famo i skolans matsal och allt. Imorgon ska det kanske bli någon uppgift att göra hemma. Jag hoppas han fortsätter trivas och gilla förskolan. Att detta inte var första dagens glans.
Pingback: Ut i skymningen | Sagoborgen