Det hade gått en evighet sedan vi senast träffats med systern och hennes flickor. Alla var vi sjuka turvis. Nu denna vecka var det äntligen dags att ses igen och inte en gång utan hela tre dagar efter varandra.

För tillfället är det lätt att träffas eller lätt att vara tillsammans. Jag menar alltså att kusinerna kommer överens bättre än någonsin förut. Vi var en tid inne i en period då det var ganska tungt att träffas, då de jämnåriga inte hade det lätt tillsammans. Nu kan de två leka problemfritt utan vuxen närvaro. Det om något är skönt.

Känns underbart att barnen får växa upp tillsammans. De tar redan hand om varandra, kollar att alla hänger med och får pastill efter maten och sånt viktigt. Visst törnar det ibland, men för tillfället sällan. Elin skrev yngsta kusinens namn på ett papper och berättade att hon skrivit upp vem hon tycker om. Aron pratar på om moster och hennes man titt som tätt. Moster har fått börja hjälpa honom då vi träffas, vilket förut inte har hänt.

Det är så här jag vill ha det. Då man träffas är det skönt då alla vuxna duger för alla barnen. Att barnen litar på oss alla i sällskapet. Nu gäller ju detta inte bara min syster utan också vännerna. Känns tryggt att barnen har andra vuxna och barn de kan ty sej till.