I väntan på dagens sällskap hann vi vara ute och åka i vår backe. Jag uppskattar det enormt att det finns en backe på bakgården, rena rama lyxen som jag sagt förut.

Viggo och Elin hade också ro att åka ner för den mindre backen tillsammans med Aron. Alla tre i bredd med varsin peffis, Viggo höll i Arons handtag då han själv inte kunde det.

När Anneli och pojkarna anlände glömde jag kameran totalt inser jag nu. Pojkarna har lekt, lekt och lekt, ätit mellan varven. Elin har varit lite borttappad då hon inte är van att leka ensam då Viggo är hemma, men hon trivdes med sitt bredvid oss mammor vid matbordet medan de yngsta sov maratonsömn båda två. De gånger vi träffas hemma hos sällskapet har Elin inga problem att leka för sej själv, där har det ju alltid varit så. Tänk så olika det kan vara och tänk så van man är med ett visst mönster och rutiner.