Aron är i den härliga åldern då allt ska upptäckas om och om igen. Det är med glädje vi får följa med honom och hans framfart. Ibland blir man dock lite matt och önskar han ville upptäcka innehållet i en bok istället för att inventera i alla lådor han kommer åt. Hans revir här hemma har blivit stort, han rör sej fritt runt i huset, både uppe hos oss och nere. Ibland vill han ha sällskap (oftast får han sällskap oberoende, man måste ha koll på vad han gör mest hela tiden) eller åka famn och då pekar han vart han vill.

Idag undersökte han sin bilstol. Han klättrade in i den uppifrån så att säga och stod och höll i fotändan. En gång gungade den ner med honom. Vad gjorde han då? Joo, kröp runt och klättrade in igen. Vår lilla upptäckare med hela världen framför sej.

ps. Han har sedan förra fredagen tagit några försiktiga steg utan stöd nästan dagligen. Med andra ord går han utan stöd, om än inte långt och mycket. Får se hur länge det tar före han börjar gå mera utan stöd.