Lurade iväg Viggo och Elin på en kort cykelpromenad till diket och tillbaka. Det handlar alltså inte om många hundra meter, men jag var bara ivrig att komma utanför gården. Sällan behöver man locka dem att cykla, men det händer ibland.

Det händer där ute i naturen. Skogen ser inte längre brun och kal ut, utan det går att urskilja färger. Det skiftar i ljus ljus grönt och gult. Vackert. Själv gillar jag mest den där gröna nyansen då björkens blad precis öppnat sej. Hann inte kolla in en björk närmare, något annat träd nog. Däremot beundrade vi vitsipporna en alldeles kort stund. Sedan var det bråttom hem igen. Tänk att få gå i skogen i lugn och ro och stanna upp för att beundra och fotografera precis när man vill. Den dagen kommer nog ännu. Nu skyndar jag gärna efter mina ivriga cyklister.