Till eftermiddagen var vi bjudna till vänner för att ”se på självständighetsfesten”. Tv:n var på, men med sju barn och åtta vuxna i huset var det annat som intresserade mer än handskakningarna i rutan. Några klänningar hann vi se nu och då, annars var det trevligare att umgås.

Vi blev bjudna på gott att äta, både salt och sött. Glöggen och chokladrutorna smakade extra gott.

Viggo och Axel fortsatte leken där de blev senast verkade det som. Sjörövarskeppet intresserade och pojkarna trivdes ihop. Senare på kvällen steg tempot, men det hör till.

Liikkurin fungerade som ett fint bord åt de små som åt.