Idag var äntligen den dagen då vi alla cyklade till klubben. Eller jag cyklade, Elin satt i cykelstolen och Viggo sparkade på balanscykeln.
Lite ovant var det att cykla med henne där bak. Men bra gick det. Och lite konstigt var det att inte kunna cykla i egen takt, utan försöka passa Viggos takt. Otroligt roligt var det att få fara fram jämsides med honom, istället för 10 meter efter.
Roligt! Gillade Elin?
Hon gillade på dit vägen. Hem grät hon från början till slut. Jag tror hon var för trött och ville inte somna i stolen. Eller så var det något helt annat.. Tack ännu för hjälpen!
Ja ha allti fundera om de e hemst ”ostadigt” att cykla me en stol+barn bakom….blir de hemskt skrangligt? Men va super att komma fram snabbare än gåendes 🙂
Joo, det blir nog lite skrangligare än vanligt. Märks i låg hastighet. Men det kräver bara lite övning och koordinering av rätt muskler i min kropp så blir det bra.