Viggo har fått leka med många vänner de senaste dagarna. Även om han ibland behöver få leka ensam och för sej själv, går nog inget upp mot kompisarnas sällskap.

Grannarna J och E. Vissa gånger kan de leka alla tre ihop, andra gånger inte.

Frida har varit Viggos kompis hela hans liv. Jag hoppas de två är vänner livet ut.

Moster och sambo, speciellt sambon.

Sist, men inte minst, pappa och Elin.

Vi har en till fin dag bakom oss. Morgonen började trögt, alla tre var lite trötta.

Legolek och matlagning (makaronilåda) och vi var igång igen.

Vi umgicks med härliga grannar hela halva dagen. Först hos dem och sedan hos oss. Alla nöjda och glada. Elin prövade lite kläder, igen. Pojkarna fastnade inte på bild, de lekte för sej själv hela tiden.

Systern hälsade på på eftermiddagen. Hon och Viggo bjöd på mat i barnens rum. Till kvällsmål åt vi ”hemmaglass”, med andra ord joggis, kvark, frysta blåbär och banan i mixern.

Nu undrar jag bara, när vänder vinden? När kommer dagarna då inget fungerar och allt bara är trist? Samtidigt njuter jag av denna tillvaro och hoppas den håller i sej länge.

Det är omöjligt att få spännen eller hårsnoddar i Elins hår. Hon skakar på huvudet, springer undan och river bort. Idag lyckades vi få fast ett spänne utan att hon märkte det. Kan man ens kalla det för ett litet steg i rätt riktning? Kanske.

Jag fruktade denna första vardag efter en semester som varat sen före julen. Men nej, dagen har haft ett bra flyt från första början. Vi hade sällskap från tidig morgon tills J kom hem från jobbet. Det är ju känt att dagar med sällskap är på alla sätt trevligare än dagar utan.

Minea funderade, skojade, pratade och skrattade. Elin var finurlig, mysig och busig. Och Viggo trivdes i övrevåningen.

Elin steg in i sina (ursnygga) Kuomat vinterstövlar och hade en liten show åt oss idag.

Efter en alldeles för kort sömn för min del, men så värt det, var det bara att börja det nya året igår. Vi bakade en texmex paj hela familjen och var ute i det blöta vädret och byggde snögubbe och lekte vattenlekar. Det var typ det mest intressantaste.